Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första färden öfver Atlantiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 173
att finna »guld» är den, som, trots alla mellankommande hinder,
framför allt behärskar honom, och det i så hög grad, att hån stundom
liksom hypnotiseras af de ädla metallerna och lämnar sin närmaste
omgifning ur sikte.
Genom samtal med Guanahanimännen erfor Columbus, att 2 stora
öar funnos längre i söder, den ena Colba eller Cuba, den andra mera
i öster och kallad Bohio. Hvad särskildt Cuba beträffar fick han
höra, att ön var mycket stor, att den ägde skepp och sjömän, och
att den dref handel med guld och kryddor. Denna. beskrifning var
ju onekligen lofvande, och Columbus var strax öfvertygad om, att.
denna ö verkligen var det Zipangu, som han ju såg återgifvet på
sin karta, denna hans stumma — och man kunde med visst skäl
säga — dumma rådgifvare i allt hvad den annars dådkraftige
mannen företog sig. Det var hans afsikt att från denna ö fortsätta till
fastlandet.. På 10 dagar hoppades han kunna uppnå Chinas kust,
längs hvilken han ämnade segla, till dess han kom till Quinsay, där
han skulle uppfylla sin mission att till Storkhanen öfverlämna
Ferdinands och Isabellas skrifvelse till denne potentat.
Ack, arme Columbus! Du som i de västindiska farvattnen trefvar
efter vägen till en stad, belägen på andra sidan af jordklotet, och som
bereder dig till att uppvakta en furste, hvars dynasti för mer än ett
århundrade sedan störtats från tronen och hvars folk fördrifvits från
Kathay’s land. Det är att lefva i illusionernas värld!
Den 24 oktober lämnade amiralen ön Isabella med den bestämda
föresatsen att uppsöka Cuba. Hans indiske vägvisare antydde
sydväst som den bästa riktningen. Alla segel tillsattes, och med förlig
vind höll man denna kurs ända till solnedgången. Under natten
refvade man dock de flesta seglen och fortskred endast så smått,
för att icke komma i obehaglig beröring med något af de farliga
grund, hvilka så allmänt förekomma här. Den 25:e passerades en grupp
sandiga småöar, af allt att döma synnerligen farliga för trafiken.
Härifrån sattes kursen rakt sydligt på Cuba, hvars kust man nådde den
28 oktober. Flottan inlöpte i en flodmynning, som erhöll namnet
Puerto de San Salvador.
Amiralens dagbok meddelar idel glädjande intryck. De berg,
han ser längre in i landet, påminna honom om det måleriska
Sicilien; han är hänryckt öfver landskapets underbara skönhet, och han
kan aldrig tröttna på att lyssna efter, huruvida icke näktergalens
drillar skola låta höra sig. De i tropisk prakt prunkande skogarna
lifvas af mångfärgade papegojor; luften är ljum som under den
härliga andalusiska våren. Allt är så skönt, så utomordentligt skönt!
Men ehuru Columbus ej påträffar de folkrika städer, som han här
väntat, så tviflar han till en början icke det ringaste på, att han
verkligen uppnått Zipangu. »Berusad af sin framgång, tror han sig
finna mastixträd i skogen och pärlbankar i hafvet, af flodsandens
metallglans sluter han sig till dess guldrikedom.» Sina medförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
