- Project Runeberg -  De stora upptäckternas tidehvarf /
177

(1900) [MARC] Author: Hans Hugold von Schwerin - Tema: Exploration, Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första färden öfver Atlantiska oceanen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 177

Motvind rådde, och flottan gick endast långsamt framåt. Man
hade nu hunnit till den 21 november, då en händelse af ovanlig
betydelse inträffade. Martin Alonso Pinzon med Pinta smög sig
nämligen denna dag från den öfriga eskadern för att på egen hand gifva
sig ut »på jakt efter nya öar». Säkerligen torde guldön Babeque
närmast hafva hägrat för den lika äregirige som föga nogräknade
kaptenens fantasi. Förgäfves gaf Columbus tecken till Pinta att
vända tillbaka. Men alla såväl flagg- som eldsignaler blefvo
obesvarade från detta fartyg, hvilket var en vida bättre seglare än
amiralskeppet och därför snart försvann ur synhåll.

Detta är det första mera betecknande exempel på den bristande
disciplin och det bedrägliga förfarande, på hvilka man tyvärr finner
så talrika och upprörande prof i *skildringen af den spanska
upptäckten och eröfringen af den Nya Världen.

Den 5 december nåddes Cubas ostspets, hvilken Columbus, som
uppfattade den såsom varande Asiens östligast belägna del, tilldelade
det talande namnet Kap Alfa och Omega, d. v. s. A- och O-udden.

Snart uppdök ett nytt land ur hafvet vid den sydöstliga
synranden, och därmed var riktningen för färdens fortsättning af sig
själf gifven. Det var Hayti, eller Bohio enligt infödingarnes
benämning, på hvars kust man redan dagen därpå landsteg. I följd af
den likhet, som Columbus fann mellan denna ö och Spanien, kallade
han den Española, d. v. s. den spanska ön. Han tog landet i
besittning på sedvanligt sätt genom proklamation och uppresande af
ett kors på landstigningsplatsen för att för all framtid undvika alla
möjligen uppstående frågor rörande Castiliens rätt till denna ö.

Härvarande infödingar höllo sig ängsligt undan. Säkerligen
antogo de, att de hvite voro deras arffiender Cariberna. Genom på
bergstopparna antända eldar gåfvo de hvarandra tecken, att
främlingarne voro i annalkande. Efter hand lyckades man emellertid lugna
infödingarne och träda i vänskaplig förbindelse med dem. Man fann
dem äfven här i besittning af små guldsmycken, hvilket förmådde
Columbus att tro, att han nu befann sig »nära de platser, där
jorden dolde sina största rikedomar». Amiralen gjorde här bekantskap
med en ung kazik eller höfding, som med honom ingick broderskap
och förärade Columbus guldplåtar och åtskilliga andra föremål af
den åtrådda metallen.

Nu fingo Spanjorerna för första gången höra omtalas landet
Cibao, som sades vara beläget längre i öster och utmärka sig
genom sin stora guldrikedom. Columbus var strax färdig med sin
utläggning och anförde som sin fasta öfvertygelse, att detta »Cibao»
var ett något förändradt uttal af Zipangu.

Julaftonen 1492 var emellertid den sista dagen, som medförde
ostörd glädje; redan dagen därpå inträffade nämligen en stor olycka.

Bägge skeppen seglade vid tillfället med måttlig vind i östlig
riktning utmed Haytis nordkust. Det var vid 1l1-tiden på aftonen.

De stora upptäckternas tidehvarf. 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 14:05:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storaupp/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free