Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första färden öfver Atlantiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 H. H. VON SCHWERIN.
Det är icke utan intresse att höra, huru denna epokgörande
händelse skildras. De utsände hade på hemvägen till skeppen sett flere
män och kvinnor, hvilka i handen höllo ett glödande kol, som
underhölls af välluktande örter. »Dessa bestodo af sammanrullade torra
blad, omgifna af ett bredt, likaledes torkadt blad, det hela till formen
liknande ett slags små musköter eller patroner, hvilka de spanska
barnen bruka vid Pingsttiden. I den ena ändan voro dessa rullar
antända, på den andra ändan sögo dessa människor, och sannerligen
drucko de icke röken! De blefvo däraf liksom berusade och
sömniga, ehuru de å andra sidan däraf skyddades emot trötthet. Man
kallade dessa små bladrullar Tabacos.»
Las Casas, Columbus’ biograf, tillägger för egen del: »Jag
känner Spanjorer, hvilka efterhärma detta och som, när jag förebrått
dem denna barbariska sed, svarat mig, att det icke stode i deras
makt att afstå från denna njutning. Hvad de kunna finna för ett
nöje häri», slutar han, »inser jag icke.»
Under tiden hade amiralen hänvändt sig till ett par gamle
förståndige infödingar och visat dem prof på guld med förfrågan,
huruvida denna metall vore till finnandes där i landet. Härpå skulle
dessa hafva svarat med hänvisande på en annan ö, Bohio, där guld
i mängd förekom och af därvarande invånare användes till allehanda
prydnader. Han fick genom sina frågor dessa infödingar att
bekräfta förekomsten af åtskilliga märkvärdiga företeelser, bland annat
de ofvan anförda indiska hundhufvudmänniskorna och andra
missfoster.
Dessutom hörde Columbus ofta omtalas tillvaron af enögda
människor, hvilka sades vara människoätare och som Cubanerna
kallade Caniba, ett ord, som Columbus strax tydde som »khanens
män». Han drog vidare den slutsatsen, att det var khanens
undersåtar, som drefvo sjöröfveri i dessa farvatten och röfvade
härvarande infödingar. I själfva verket gällde det här helt enkelt de
människoätande Cariberna, hvilka vid denna tid genom sina
fribytaretåg höllo den västindiska övärlden i ständig skräck. Genom dessa
upplysningar styrktes emellertid Columbus ännu ytterligare i sin
fasta tro, att han befann sig i Indiens omedelbara närhet.
Den 12 november anträdde Columbus återfärden i ostlig
riktning långsåt Cubas nordkust; han skulle ut att »söka guld och
kryddor samt upptäcka nya land». Hans närmaste mål var
Babeque, om hvilken ö han hört, att dess guldrikedom var så stor, att
man om natten vid fackelsken insamlade denna metall i så ofantlig
mängd, att därmed hela tunnor kunde fyllas.
Han medförde på denna färd fem unge Cubanare, han lyckats
få tag i, samt några kvinnor med sina barn. Kvinnorna medtog han
af den anledning, att han under sina resor till Guinea fått den
erfarenheten, att därvarande negrer frivilligt följde med Portugiserna,
så snart äfven svarta kvinnor voro med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
