Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' andra resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 H. H. VON SCHWERIN.
ningarne och som snart nog anslöt sig till Columbus’ häftigaste
vedersakare. Boil hade af påfven Alexander VI blifvit utnämnd till
»apostolisk vikarie i Indien» och med honom följde de 6 indianer,
hvilka amiralen medfört till Spanien och som nyligen under stora
högtidligheter blifvit döpte i Barcelona. Vid denna ceremoni hade
Ferdinand och Isabella spelat rollen af fadder och gudmoder — en
stor ära, hvilken de nyomvände knappast torde fullt hafva
uppskattat!
Doktor CHANCA, expeditionens läkare och skrifvare, af hvars
hand en skildring af denna andra resa till Amerika föreligger, samt
JUAN DE LA CoOSA, den förolyckade S. Marias ägare, som i
uppdrag fått att uppgöra kartor öfver de nyupptäckta landen, tillhörde
äfven expeditionens mera framstående personligheter.
Alldenstund det nu gällde att anlägga verkliga nybyggen,
medtogos äfven en hel del i åkerbruket väl förfarna personer.
Transportskeppen lastades med allehanda europeiska husdjur. Hästarna
och hornboskapen förvildades snart nog i det nya landet och
förökade sig i oerhörd grad i det på egna inhemska husdjur så
utomordentligt fattiga Amerika. Skicklige grufarbetare, för hvilka man
ansåg en god användning skola finnas i Västerns guldgrufvor,
äfvensom timmermän, murare och andre handtverkare fingo följa med.
Till skydd för de fredlige nybyggarne hade man anslagit en
betydlig beväpnad styrka. Största uppmärksamheten väckte 20
lansbeväpnade ryttare från Granada, hvilka, såsom vi få se, kommo att
spela en stor roll under de snart därpå sig utvecklande händelserna.
Hade man saknat folk, när det gällde den första resan öfver
Atlanten, så gjorde sig nu raka motsatsen gällande. Och orsaken
därtill är lätt att finna. Ty hade man på sin tid trott sig böra
beteckna den första färden som en dårhusmässig handling, så visste
man däremot nu allmänt, att färden gällde ett fullt kändt mål. Denna
gång var den öfvertygelsen fast rotad, att man seglade till ett land,
där ära och framför allt rikedom utan möda kunde skördas. Också
var antalet af dem, som anmälde sig till deltagande i resan,
synnerligen stort.
En formlig rusning uppstod, och expeditionens ledare sågo sig
nödsakade att neka många att följa med. Troligen hade deltagarnes
antal till en början fastställts till 1,000, men företagets ledare
tvungos snart göra åtskilliga medgifvanden, så att hela summan af
medföljande personer, inberäknadt sjömännen, slutligen kom att uppgå
till omkring 1,500. Följden häraf blef emellertid den, att åtskilliga
af karavelerna måste lastas mycket hårdt, en omständighet som
naturligtvis var egnad att medföra stora obehag.
De för expeditionen nödiga medlen anskaffades dels genom ett
lån, som Castiliens krona erhöll af en rik privatman, dels genom
indragandet af de efter Granadas fall ur Spanien fördrifne Judarnes
egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
