Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' andra resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 H. H. VON SCHWERIN.
Caribernas intressanta folkstam, hvilken, ehuru stående på en icke
så obetydligt högre kulturell ståndpunkt än de öfriga på de
västindiska öarna boende fredliga indianfolken, dock hängaf sig åt
männiekoätande. Snart uppkom den teori, att de kristne hade full rätt
att förfölja och i slafveri hålla desse människoätare, hvilken
uppfattning för öfrigt snart utsträcktes till de andra härvarande,
genomgående fridsamme Indianerna. Som bekant har genom en
förvridning af Carib ordet kannibal kommit att blifva liktydigt med
människoätare.
Sedan alle man lyckligen åter träffat samman, skedde affärden
från Guadeloupe eller Turuqueira, som infödingarne kallade ön,
söndagen den 10 november. Kursen sattes på nordväst, d. v. s. på
Española. Den ena ön efter den andra af de »Små Antillerna»
upptäcktes i rask följd: Montserrate, Redondela, Antigua och S. Martin.
Däremot sågs icke heller denna gång det minsta till »kvinnoön»
Martinino, som sades finnas i härvarande farvatten och med hvilken
man gärna öÖönskat stifta närmare bekantskap.
Vid S. Martin sändes ett par båtar i land, vid hvilket tillfälle
några kvinnor tillfångatogos. De voro af samma slag som de förut
omtalade slafvinnorna, hvilka man enligt deras egen uttalade önskan
tagit med sig ombord vid afresan från Guadeloupe. Då sluparna
med sitt människobyte stodo i beredskap att återvända till de
väntande skeppen, fick deras manskap helt oväntadt syn på en kanot,
hvari åtskillige män samt kvinnor med små barn befunno sig.
Infödingarne blefvo så skräckslagne af den för dem så oväntade synen
af de spanska farkosterna, att de icke förmådde komma ur stället.
Båtarna rodde därefter så hastigt fram till infödingarne, att all flykt
från deras sida visade sig omöjlig.
Men nu satte sig naturmänniskorna, såväl män som kvinnor,
trotsigt till motvärn och hälsade Spanjorerna med ett regn af
förgiftade pilar, hvilka sårade två af dem. Den ene af desse afled
snart därefter. Det pilskott, som förorsakade hans död, hade
aflossats af en kvinna och varit så starkt, att det genomborrat skölden.
Sedan man omsider »rammat» omkull kanoten, infångades med
stor svårighet de kringsimmande infödingarne, som därpå fängslades
med järnkedjor. En bland dem, som blifvit dödligt sårad af en
lansstöt och därpå kastats öfver bord, sökte simmande nå land,
men dödades i vattnet. Så firade Spanjorerna Mårtensdagen 1493.
De infödingar, med hvilka man här kommit i delo, voro
verklige Cariber. Deras vilda utseende gjorde ett djupt intryck på
främlingarne. Det svarta, grofva håret hängde likt en hästsvans i nacken,
men var tvärt afklippt öfver de med ringar af röd färg omgifna
svartmålade ögonlocken.
Nästa dag fick flottan i sikte en hel svärm små bergiga
öar, som till minne af den heliga Ursula och hennes 11,000
jungfrur erhöllo namnet Virgines, d. v. s. Jungfruöarna. Den 16 no-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
