Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' andra resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 195
samt täckta med palmblad. Många dörröppningar pryddes af i trä
utskurna ormar. I boningarnas inre fann man välgjorda
bomullsväfnader och bomullsgarn af olika slag jämte åtskilliga husgeråd, såsom
lerkärl och kalebasser, samt människoskallar, hvilka påtagligen
plägade användas som hushållskärl. Vidare påträffades välluktande
ananasfrukter, dresserade papegojor och tama gäss samt bågar och
pilar, till hvilkas spetsar man användt skärfvor af mänskoskenben.
Det låg nära till hands, att de här funna talrika afgnagda
människobenen (spåren af en nyligen afslutad måltid) äfvensom ett
halsstycke af en människa, nedlagdt till kokning i en gryta, skulle leda
Spanjorerna på den tanken, att de boningar, som de här påträffat,
tillhörde de fruktade Cariberna, om hvilkas människoätande
Columbus hört så mycket under sin första resa. Bland annat hade man
då låtit sig berättas, att denna folkstam hade för sed att göda barn,
liksom man i Spanien gödde kapuner för att göra dem riktigt läckra.
Såsom någonting i hög grad märkvärdigt torde med rätta kunna
kallas det fynd, hvilket Spanjorerna sägas hafva gjort här af
föremål, som man enstämmigt menade vara af europeiskt ursprung,
nämligen en järngryta och en del af ett fartygs akterspegel. Troligtvis
föreligger dock ett misstag här. Men om detta icke är fallet, så
låter det ju utan svårighet tänka sig, att dessa föremål på något
sätt förts hit af en af de två ostvästliga ekvatoriala strömmar, som
förbinda Afrikas kust med Väst-Indiens övärld.
Dagen därpå fasttogos en yngling och några kvinnor;
männen däremot lyckades hålla sig undan. Ett par smärre expeditioner
skickades till öns inre delar; dessa påträffade öfverallt byar, hvilka,
af allt att döma, helt nyss öfvergifvits af sina invånare, hvilka vid
den hastiga flykten lämnat maten halfkokt öfver elden. Skogen
var så tät, att den ena truppen nära nog aldrig hittat tillbaka till
skeppen, där man redan ansåg kamraterna vara förlorade, då desse
till allas glädje slutligen nådde ned till stranden.
Undersökningarna visade emellertid, att man förutom landets
behärskare här äfven hade att göra med slafvar, som röfvats från längre
bort liggande områden. I motsats mot Cariberna, som flydde vid
de hvites ankomst, vände sig slafvarne tillitsfullt till Européerna,
inför hvilka de klagade öfver den hårda behandling, som kom dem till
del från deras herrars sida.
En iakttagelse, som redan nu gjordes, saknar icke sitt intresse.
Man observerade nämligen, att slafvinnorna gingo alldeles nakna, då
däremot de caribiska kvinnorna hade benen hårdt ombundna med
bomullsband under knäet och ofvanom ankeln. Vi kunna taga för
gifvet, att detta förfarande var särskildt afsedt att låta vadorna
kraftigare framträda, ett bland Guayanas Caribkvinnor ännu allmänt
förekommande bruk.
Vi hafva den i expeditionen deltagande D:r Chanca att tacka för
den första fullständiga skildringen af de företagsamme och dådkraftige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
