Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' andra resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 H. H. VON SCHWERIN.
bus började tro, att de kvarlämnade Européerna drabbats af en
olycka.
Man fortsatte därför oförtöfvadt resan till det 12 spanska mil
väster härom belägna Navidad, dit man anlände i mörkningen den
27 november. Flottan kastade ankar ungefär en mil från stranden
på den välbekanta plats af redden, som var belägen midt emot det
europeiska fortet. Det var redan så mörkt, att landets utlinjer
endast svagt kunde skymtas.
För att sätta sig i förbindelse med fästningen lossades man två
kanonskott, men endast ekot svarade. Hvarför fick man intet svar
från fästningens artilleri? Förgäfves väntade Spanjorerna att få se
något ljus på stranden till svar på sina signaler. Men intet! Ett
ogenomträngligt hemlighetsfullt mörker hvilade fortfarande öfver
land. På detta sätt förflöto flera långa timmar, och man började
nu ombord på flottan göra sig beredd på det värsta.
Något före midnatt hörde man plaskandet af en kanot, som
nalkades eskadern, och en inföding två gånger högljudt fråga, hvar
amiralen vore till finnandes. Båten hänvisades strax till
amiralskeppet. Men infödingarne nekade att gå ombord, innan de vid
skenet af en lykta igenkänt Columbus själf, som, väckt af oväsendet,
nu kommit upp på däck. Infödingarne tycktes nu vara lugnade och
bestego fartyget. Deras anförare medförde åtskilliga skänker åt
amiralen, bland annat en del föremål af guld från kaziken GUACA-
NAGARI, som ju varit Columbus till så god hjälp vid grundläggandet
af härvarande nybygge.
På Columbus’ förfrågningar om, huru det stod till med detta
och dess spanska besättning, hade infödingarne en lång och sorglig
historia att förtälja:
De kvarlämnade Spanjorerna hade snart råkat i oenighet med
hvarandra, så att en del af dem lämnat La Navidad för att begifva
sig till andra delar af ön. Européerna hade dessutom svårt
hemsökts af sjukdomar, så att många af dem aflidit. Och när nu fortet
och dess försvagade besättning en gång råkat i detta förtviflade
läge, hade Guacanagari och hans folk plötsligen lömskt blifvit
öfverfallne af en fientlig kazik från öns inre delar. Denne, CAONABÖ
var hans namn, hade intagit och uppbränt såväl infödingarnes by
som den europeiska fästningen. Spanjorerna hade antingen drifvits
ut i hafvet och där omkommit eller dödats i land. I denna strid
hade Guacanagari blifvit sårad i benet. Det var denna omständighet,
som hindrat honom att redan nu aflägga besök på flottan, men
morgonen därpå skulle han alldeles bestämdt infinna sig hos sina
gode vänner Spanjorerna.
Det är icke lätt att uträkna, huru mycket af denna berättelse
det var som vann Columbus’ tilltro. Sannolikast är väl, att
amiralen fortfarande bibehöll sitt första intryck, att det fanns »ugglor
i mossen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
