Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' andra resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 H. H. VON SCHWERIN
nyss afslutits. Härigenom vore alla svårigheter med Portugal en
gång för alla utjämnade. För amiralen personligen hade bägge
furstarne idel smickrande ord. I en annan samtidigt utfärdad
rundskrifvelse lades det kolonisterna allvarsamt på sinnet att i allt vara
Columbus lydige.
Af flera skäl ansåg Columbus det vara rådligast att, så fort ske
kunde, hemsända Torres’ flotta till Spanien. Redan den 24 februari
kunde återfärden anträdas. Skeppen medförde ombord prof på alla
de af den västra övärldens produkter, hvilka man trodde kunna väcka
något intresse i Spanien, d. v. s. först och främst det förråd af guld,
som man mödosamt sammanskrapat, malmer af andra metaller,
frukter, växter m. m., i det hela en rätt tarflig laddning.
På flottan medföljde äfven DIEGO COLON, åt hvars speciella vård
amiralen betecknande nog anförtrott allt guldet. Dessutom hade
Diego af sin broder fått i uppdrag att skydda dennes intressen vid
hofvet, och han medförde för detta ändamål långt gående
instruktioner rörande Columbus’ angelägenheter.
Men den ojämförligt mest uppseendeväckande delen af
skeppslasten utgjordes otvifvelaktigt af ej mindre än 500 af Españolas
infödingar, hvilka Columbus, under förevändningen att de voro
»rebeller», låtit infånga och nu utan att afvakta sina suveräners mening
om saken skickade till Spanien. Vid framkomsten dit såldes de
olyckliga varelserna till slafvar. Flertalet af dem stationerades på
biskopen och sekreteraren för de Indiska angelägenheterna FONSECAS
gods i Andalusien. Trots sin unga ålder dukade de snart under
dels af ovana vid klimatet, dels i följd af det stränga arbete, som
pålades dem här. .
Detta Columbus”’ tilltag bildar onekligen ett af de mörkaste
bladen i hans för öfrigt långt ifrån oförvitliga lifshistoria.
* Efter flottans afsegling ansåg Columbus sig hafva fria händer
och den rätta tiden vara inne att inskrida emot infödingarne, hvilkas
fientligheter under sista tiden antagit allt mera oroande former.
Columbus hade emellertid endast 200 man fotfolk och 20 ryttare att
uppställa emot infödingarnes till många tusental uppgående
skaror. Förhållandet utjämnades dock ej oväsentligen däraf, att
samtlige spanske soldater voro klädde i pansar, under det att deras
motståndare saknade skyddsvapen. Européerna förfogade dessutom öfver
ett 20-taf väldiga blodhundar, hvilka nog voro i stånd att injaga en
våldsam skräck hos de stackars naturmänniskorna, hvilkas nakna
kroppar voro utsatta för de vilda bestarnas fruktansvärda bett.
Den 27 mars 1405 bröt den spanska truppen upp från
Isabella; den nyanlagda skogsvägen uppåt berget passerades utan
motstånd, och snart kunde den lilla hopen låta sina blickar sväfva öfver
Vega Real, denna härliga slätt, hvilken för visso icke numera, såsom
förr varit fallet, ingaf Spanjorerna föreställningen om ett jordiskt
paradis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
