Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' tredje resa och Syd-Amerikas upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 H. H. VON SCHWERIN.
dotter, på armarna bärande sitt hybrida barn, till hvilket en eller
annan bekant spansk kavaljer uppgafs vara fader.
Det kan i viss mån förvåna, att dylika ömmare känslor hystes
för de indianske hedningarne af — ISABEL LA CATOLICA, såsom
hennes af kyrkan förlänade hederstitel löd, denna drottning, hvilken
icke gjorde sig minsta samvete öfver att låta inkvisitionens
förskräckliga blodsdomstol rasa i hennes eget land och där, allt för
den kristna trons skull, med bödelsyxa och bål utrota en eller annan
orts hela befolkning, på hvars renlärighet man ej fullt kunde lita.
Trots hofvets alla vänskapsbetygelser återinsattes Columbus
emellertid icke i den ställning som vicekonung, hvilken 1492 blifvit
honom officiellt tillförsäkrad. Bobadilla kallades visserligen tillbaka
såsom den där missuppfattat och öfverskridit sina instruktioner.
Den tröst, som Columbus i någon mån däraf kunde hämta,
uppvägdes å andra sidan helt och hållet af den för honom synnerligen
smärtsamma händelse, han kort därefter fick bevittna. Till en början
kunde han knappast förmås att sätta tro till verkligheten af det,
som nu tilldrog sig inför hans ögon.
NICOLAS DE OVANDO, riddare af Calatrava, utnämndes till
vicekonung på Española, och redan i februari 1502 kunde han med en
ståtlig flotta af ej mindre än 30 skepp, medförande 2,500 personer
ombord, afsegla till sitt nya verksamhetsfält. Alla Columbus’
protester mot detta faktum lände till intet resultat och bemöttes med
den förevändning, att man ville förskona kolonien för nya oroligheter,
hvilka enligt all sannolikhet skulle uppstå, om han, såsom varande
icke född Spanjor, insattes i sin forna värdighet. Med detta
undantag lät man emellertid amiralen behålla sina inkomster och öfriga
rättigheter oafkortade..
De sista åren 1498—1502 hade varit af största betydelse i
fråga om nya upptäckter och fortsatt undersökning af landen i
väster. Chefen för »Indiska departementet», den redan omtalade
biskop FONSECA, som var en af Columbus’ mest energiske
motståndare, hade hösten 1498 återigen lyckats få segelfarten på »Indien»
förklarad fri för alla infödde Spanjorer. Åtskillige företagsamme
spanske män, som redan förut besökt dessa trakter, hade begagnat sig af
detta medgifvande. Bland dem märktes vår gamle bekante ALONSO
DE HOJEDA, som på denna sin nya resa åtföljdes af JUAN DE LA COSA
och den sedermera så ryktbare Florentinaren AMERIGO VESPUCCI.
Med stöd af Columbus’ till hofvet meddelade underrättelser
uppsökte han på våren 1499 »pärlkusten», hvilken han följde
betydligt längre västerut, än Columbus före honom gjort, d. v. s. ända
förbi Maracaybosjöns mynning. Den yttersta punkten i väster,
udden Cabo de la Vela, belägen på Goajirahbalfön, nåddes den 18
september. Under denna färd påträffade expeditionen en af de vid
därvarande kust så ofta förekommande, på pålar i hafvet uppförda
strandbyarna, hvilken man af dess likhet med lagunstaden Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
