Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' tredje resa och Syd-Amerikas upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 255
invecklad i följd af ett rykte, som vid denna tid utspridts, att
Columbus ämnade hembjuda sina upptäckter åt sin födelsestad Genua.
Det på denna rekognoscering till Jamaica utsända fartygets
befälhafvare, ESCOBAR, en personlig ovän till Columbus, hade fått
stränga order att hålla sig på betydligt afstånd från Santa Glorias
hamn, af fruktan för att Columbus genom öfverraskning skulle
bemäktiga sig fartyget. En af skeppsbåtarna borde utsändas för att
inleda förbindelse med Columbus personligen. När skeppet kom
inom synhåll för ön, hade hela 8 månader förflutit, sedan Mendez
lämnat Jamaica. Man kan lätt föreställa sig den glädje dess ankomst
här väckte.
Men i stället för att inlöpa i hamnen, tvärstannade skeppet helt
oväntadt. Man kunde tydligt se, att manskapet nedfirade en slup,
som med raska årtag närmade sig land. Snart lade den till
jämsides med en af de strandsatta karavelerna. Båten fördes af
Escobar personligen, och Columbus, som strax igenkände sin gamle
fiende, blef allt annat än angenämt berörd af denna syn, hvilken
ju icke tycktes bebåda något godt.
I en handvändning langades emellertid ett bref till amiralen
Upp på karavelens däck. Columbus’ män hade jämnt och nätt
hunnit få tag i en flaska vin och en fläsksida, som slupens besättning
välvilligt räckte dem, då Escobar, utan att varsko, med kraft stötte
båten från skeppets sida och lät den ej stanna förr än den, enligt
hans mening, befann sig utom räckvidd för de fruktade karavelerna.
Först nu framförde den sällsamme ambassadören Ovandos
hälsning till amiralen, att den förre beklagade, att han för tillfället icke
förfogade öfver några fartyg, tillräckligt stora för att upptaga
Columbus och hans folk. Han hoppades dock inom kort kunna
anskaffa ett par dylika. Önskade amiralen besvara guvernörens bref,
så stode detta honom fritt. Escobar vore villig att kvarstanna så länge,
som det skäligen behöfdes för att svaret skulle hinna blifva färdigt.
Columbus skyndade att affatta en skrifvelse, hvari han i värdiga
ordalag tackade Ovando för hans beredvilliga löfte att undsätta den
förolyckade expeditionen. Amiralen, hette det, skulle tåligt vänta,
till dess de utlofvade skeppen anlände från Española.
Så snart Escobar emottagit detta svar, hissade han oförtöfvadt
seglen, och hans skepp försvann snart i det hastigt tilltagande mörkret.
För Columbus”’ följeslagare hade det hela förefallit som en dröm.
Under tiden hade emellertid den trogne Mendez utvecklat en
outtröttlig verksamhet. Efter ankomsten till San Domingo hade han
efter många besvärligheter omsider lyckats anskaffa ett för
ändamålet lämpligt fartyg. Han försåg därpå detta med alla
förnödenheter, och oförtöfvadt afsände han det till sin på Jamaica
väntande herre.
Själf gick han ombord på ett till Spanien återvändande skepp
för att där aflägga en sanningsenlig rapport öfver allt det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
