Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus' sista lefnadsår. Hans afkomlingar. Hans personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 H. H. vON SCHWERIN.
å andra sidan voro att räkna bland hans mest framträdande
egenskaper. Han trodde sålunda mera på Toscanelli än på sina egna
ögons, mot dennes karta stridande, vittnesbörd.
Det kan äfvenledes icke förnekas, att Columbus utmärkte sig
genom en utpräglad (enligt tidens sed alltför mycket torgförd)
religiositet, hvilken under årens lopp urartade till krass öfvertro. Allt
vittnar om, att han slutligen hyst den fasta öfvertygelsen, att han
af den gudomliga försynen fått sig anförtrodd en ytterst viktig
specialmission. På sista tiden påstod han också, att särskildt hans
första resa varit ett underverk, och att han af den heliga
treenigheten fått den direkta ingifvelsen att företaga densamma. Hans
sjömansduglighet, med hvilken han ju i början stoltserat så mycket,
hade enligt denna hans sista uppfattning icke varit honom till någon
nytta alls. Det förhöll sig, menade han, så, att det, som stod i den
Heliga Skrift hade måst gå i fullbordan.
Till slut gick det så långt, att Columbus öppet visade förakt
för vetenskapens en gång för alla fastslagna resultat. Han, som
ursprungligen utmärkt sig genom sin ovanligt skarpa
iakttagelseförmåga i fråga om naturens olika fenomen, drog slutligen icke i
betänkande att förneka — jordens klotform! Under denna
bedröfliga period af sitt lif erbjuder oss Columbus den högst lärorika
bilden af en man, hvilken först visar andra vägen, men därpå själf
går vilse. Men just i sitt halsstarriga fasthållande af äfven de
orimligaste teorier ligger kanske Columbus’ förnämsta styrka. Han var
en handlingens man, men det var denna orubbliga öfvertygelse, som
förlänade honom kraften att utföra det stordåd, som gjort honom
världsberömd. Den makalösa ihärdighet och den ödmjuka
ståndaktighet, som utmärkte Columbus under alla kritiska förhållanden, är
särskildt värd vår odelade aktning.
På sätt och vis var Columbus from, detta kan svårligen
förnekas, men detta hindrade honom ingalunda att esomoftast begå
handlingar, som icke låta bringa sig i samklang med den kristna
moralens grundsatser. Under påverkan af en omätlig äregirighet och en
öfverdrifven själfkänsla visade han sig understundom alldeles
likgiltig för sina medmänniskors rättmätiga anspråk. Att ändamålet
helgar medlen var icke en för honom främmande tanke. Likaledes är
det omöjligt att rentvå honom från beskyllningen för girighet.
Columbus’ skicklighet som sjöman har aldrig bestridts af
någon sakkunnig. Han var säkerligen lika hemma i seglingskonsten,
som trots någon på hans tid.
Helt annorlunda förhåller det sig, så snart det blir fråga om
hans vetenskaplighet. En verklig sådan (särskildt efter nutidens
begrepp) kan icke tillerkännas honom. Så lämnade t. ex. hans
astronomiska observationer mycket öfrigt att önska. Af litteraturen hade
han dock inhämtat mer än tillräckligt för att kunna anställa
värdefulla naturvetenskapliga iakttagelser. Hans arbete »De fem zoner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
