Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fernando Cortez och Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 H. H. VON SCHWERIN.
När Velasquez kort därefter beredde sig att utsända en
betydande expedition till de af Grijalva undersökta landen, ställde han
denna (måhända icke utan en viss tvekan) under Cortez’ kommando.
Han trodde sig dock i denne hafva funnit den rätte mannen.
Cortez, hvilken, såsom ägare till rika guldgrufvor, på några få
år samlat en betydlig förmögenhet, ställde denna med sällspord
oegennytta till expeditionens fulla förfogande. Han, som med lif
och själ hängaf sig åt det nya företaget, visade dock snart en så
utpräglad själfständighetskänsla, att den vankelmodige Velasquez
började ångra, att han utnämnt honom till expeditionens
generalkapten. Guvernören lyssnade till det af missunnsamme örontasslare
utspridda förtalet, att Cortez hyste
afsikt att förklara sig oberoende för
att därpå själf skörda frukterna af
det nu planerade tåget till Mexiko.
Velasquez sände därför bud till
Cortez med befallning att — tills
vidare uppskjuta sin afresa från San
Jago. Cortez svarade guvernören med
höflighetsbetygelser och låtsade sig
icke förstå dennes order. Han ansåg
det emellertid vaåra rådligast att i
största hast fullborda sin utrustning,
hvarpå han nattetid afseglade till Cubas
västligaste hamnplatser, där de flesta
fartygen af hans eskader voro förlagda.
Enligt en senare tillkommen
anekdot skulle guvernören hafva kommit
för sent, då han ridande skyndat ned
till stranden för att hålla Cortez
tillbaka. Dennes starkt bevärade slup
Fernando Cortez. hade då redan lagt ut ifrån land,
och den rasande Velasquez hade endast
fått bevittna, huru Cortez med sin fjäderprydda hatt tillvinkat
honom ett ironiskt farväl.
Till sista samlingsplats för flottans samtliga skepp hade Cubas
västliga udde blifvit utsedd. I midten af 1519 kunde färden
härifrån anträdas. Cortez förde då befälet öfver inalles 19 skepp, med
omkring 450 Européer, 200 Indianer, 16 hästar och 14 kanoner
ombord. En i sanning liten, men utsökt skara, med hvars tillhjälp
han dock, som vi få se, lyckades ådagalägga sanningen af
ordspråket: »Lyckan står dem djärfvom bi!»
I förbifarten besöktes åtskilliga kustpunkter på Yucatan,
hvarefter färden fortsattes till det väster härom belägna Tabasco-området.
I mars månad hade Cortez en blodig drabbning att utkämpa här.
Med tillhjälp af kanonerna och framför allt hästarna, hvilka injagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
