Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fernando Cortez och Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 275
Trots befolkningens fredliga hållning uppfylldes Spanjorerna
af afsky vid den upprepade synen af människohufvuden, spetsade
på pålar, människokroppar med uttagna inälfvor och de
vederstyggligt grinande afgudabilderna med sina bloddrypande käftar. Sedan
mexikanska kusten i hela dess utsträckning blifvit undersökt,
anträddes återfärden, och i november var expeditionen tillbaka i
Habana.
Grijalvas resa väckte, som lätt inses, ett oerhördt uppseende.
Ett fjärdedels århundrade hade nu förflutit, sedan Columbus företog
sin första resa. Under denna tid hade Spanjorerna varit i oafbruten
verksamhet i de transatlantiska områdena. Men allt deras sökande
efter den »orientaliska» civilisationen hade varit förgäfves. I stället
för praktfulla städer, som de beräknat att finna här, hade de efter
ändlösa vandringar i den människotomma urskogen endast påträffat
eländiga byar med halfnakne barbarer. Trots allt hade de dock
hållit modet uppe. Intet kunde rubba deras uppfattning, att de
verkligen uppnått Asien, och att det således icke kunde vara så
synnerligen långt till Storkhanen, hvars rike de framför allt gjort
till sin uppgift att utforska. Nu, efter Grijalvas återkomst, tycktes
deras förhoppningar omsider vara nära att gå i fullbordan.
Man hade ju under denna resa inhämtat alldeles bestämda
underrättelser om, att en mäktig furste, MONTEZUMA, som sades vara
herre öfver många städer och äga omätliga massor guld, residerade
längre in i landet. Hvem kunde väl denne potentat vara, om icke
iust den världsberömde Storkhanen ?
Man kan icke förtänka den ungdomlige Grijalva, att han hyste
de allra ljusaste förhoppningar om de storverk, hvilka han ansåg
sig vara utsedd att inom kort utföra i det mexikanska landet. Men
det gick icke alls så som han hade beräknat. Grijalva föll i onåd hos
sin mäktige och nyckfulle frände Velasquez, och det blef en annan
förunnadt att skörda frukten af hans påbörjade forskningsarbete.
Denne andre var FERNANDO CORTEZ, en man som vid denna
tid nyss fyllt sitt 84:de år och nu kom i tillfälle att gripa sig an
med det verk, hvilket gjort hans namn världsberömdt. Efter en
stormig ungdom hade Cortez 1504 afbrutit sina vid det ryktbara
universitetet i Salamanca bedrifna juridiska studier och lämnat sitt
hemland för att söka sin lycka i Väst-Indien. År 1511 hade han
med utmärkelse deltagit i Velasquez’ eröfringståg till Cuba, där han
sedan innehaft platsen som alcald (domare) i staden San Jago.
Genom ovanlig duglighet och makalöst mod hade han vetat att
förvärfva sig guvernörens fulla förtroende. Något senare råkade
visserligen bägge i en häftig tvist med anledning af en mycket
ömtålig familjeangelägenhet. Men förhållandet emellan de två männen
hade åter blifvit godt, sedan Cortez förmält sig med den unga spanska
dam, som varit anledningen till ovänskapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
