Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fernando Cortez och Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 H. H. VON SCHWERIN.
En lycklig tillfällighet ville nu, att Cortez strax förut räddat
en Spanjor vid namn AQUILAR, hvilken åtta år förut lidit
skeppsbrott vid Yucatans kust och råkat i infödingarnes våld. Under sin
vistelse hos desse hade Aquilar lärt sig deras språk, hvilket äfven
talades i det angränsande Tabasco.
Följden af dessa tvänne sammanträffande omständigheter var,
att Marina utan svårighet kunde meddela sig med Aquilar, som i
sin tur på Castilianska återgaf samtalet för Cortez. Denne förfogade
sålunda öfver ett säkert, ehuru något omständligt, medel att inhämta
högst värdefulla underrättelser om det astekiska rikets förhållanden,
en omständighet, som i hög grad bidrog att underlätta det djärfva
företaget. Genom sin kännedom om Mexikanernas språk och
sedvänjor samt sitt skarpsinniga genomskådande af deras afsikter
lyckades Marina flerfaldiga gånger rädda Spanjorerna ur de farligaste
situationer. :
Samtidens författare intyga nämligen med en mun, att Marina
var en högt begåfvad kvinna, i besittning af de förträffligaste
egenskaper, liksom hennes ovanliga fägring prisas i de mest
berömmande ordalag. Hon var skön som en gudinnal Hermosa como
una diosa! heter det. Hon var obrottsligt trogen det folk, till
hvilket hon genom ödets lek kommit att ansluta sig. Redan från
början lärde Cortez att uppskatta Marina, hvilken han antog som
tolk och därefter som sin skrifvare. Inom kort lärde sig
emellertid Marina att tala Castilianska och gjorde det desto lättare, som
detta språk för henne var kärlekens språk. Hon hade nämligen
under tiden blifvit Cortez’ älskarinna och födde honom sedermera
en son, bekant under namnet DON MARTIN CORTEZ.
Från Tabasco seglade Cortez till den redan af Grijalva besökta
kusten San Juan de Ulloa och grundlade något norr härom på det
närbelägna fastlandet det första spanska nybygget på mexikanskt
område, Villa Rica de la Vera Cruz, d. v. s. det sanna korsets rika
stad — ett betecknande namn, i hvilket religion och hopp om
materiell vinning uppträda jämte hvarandra.
Knappt hade Cortez landstigit här, innan sändebud från den
redan omtalade MONTEZUMA anlände till Spanjorerna med försäkring
om deras herres vänliga sinnelag emot främlingarne. Underrättelsen
om Tabascenernas nederlag hade vid denna tidpunkt genom
postlöpare förts till inlandet, där den naturligtvis väckt ett stort
uppseende.
För att kunna rätt förstå de närmaste händelserna är det
nödvändigt att i förväg kasta en blick på de politiska och etnografiska
förhållanden, som vid denna tid voro rådande i det dåvarande
Mexiko.
Som bekant utgör mexikanska landmassans centrala delar af
betydande, i genomsnitt 2,000 meter öfver hafvet belägna högslätter,
som af ålder benämnts Anåhuac eller »sjöområdet». För att nå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
