Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fernando Cortez och Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 279
hit upp från hafvet i öster och väster måste man först genomkorsa
det för Européerna genom sina febrar ytterst osunda, hetfuktiga
kustlandsbältet, eller den s. k. tierra caliente, d. v. s. det varma landet.
Därifrån leder vägen uppför höglandets sidor, där temperaturen, i
samma mån som höjden öfver hafvet ökas, blir allt drägligare för
de hvite.
Man befinner sig här i det tempererade bältet, eller tierra
templada, som utmärker sig genom en helt annan vegetation än det heta
kustbrämet, och fortsätter man ännu högre upp, når man omsider
Anàhuacs vidsträckta högslätt, eller tierra fria, d. v. s. kalla landet,
hvilken tack vare frånvaron af den förslappande tropiska hettan
visat sig gynnsam för uppkomsten af en inhemsk, jämförelsevis högt
utvecklad eivilisation.
Från urminnes tid hade denna högslätt varit tummelplats för
det »indianska» Nahuafolkets talrika stammar.
En af de kraftigaste och mest intelligenta bland dessa voro
Astekerna, som troligen ett par, tre hundra år före Spanjorernas ankomst
nedslagit sina bopålar invid en på högslätten centralt belägen
sumpsjö, midt i hvilken de uppfört sin hufvudstad Tenochtitlan, d. v. s.
kaktusklippans stad — Mexikos vapen utgöres af en på en
kaktusbevuxen klippa sittande örn, som håller en orm i sitt näbb —, äfven
kallad Merxico efter ett af den astekiske krigsgudens namn.
Astekerna förstodo att på ett utmärkt sätt draga nytta af denna sin stads
i strategiskt hänseende ytterst gynnsamma läge. Långsamt men
ofelbart började de nu utbreda sitt militära skräckvälde öfver de
kringboende, mer eller mindre närbesläktade Indianstammarna.
I början på 1400-talet hade Tenochtitlanernaa gifvit prof på
sin politiska klarsynthet genom att åvägabringa ett förbund med
sina tvänne mäktigaste grannsamhällen Tlacopan på insjöns västra
strand och Tezcuco på den östra. Den närmaste afsikten med denna
astekiska konfederation, i hvilken Tenochtitlan innehade den ledande
ställningen, var att i stor skala med vapenmakt underkufva de
svagare kringboende samhällena för att tvinga dem att betala tribut till
de årligen af Astekerna rundt omkring i landet utsände
skattekräfvarne eller Calpercas. Med denna årliga afgift nöjde Astekerna sig
i allmänhet och höllo icke de betalningsskyldiga områdena militäriskt
besatta.
Däremot fanns ett välorganiseradt astekiskt post- och polisväsen,
som från landets alla delar, äfven de mest aflägsna, till
hufvudstaden inberättade hvad af intresse, som tilldragit sig. Dylika rapporter
bestodo ofta af på linneväf utförda färgade teckningar, som af
snabblöpare befordrades från plats till plats. Ett bud från den atlantiska
kusten till Tenochtitlan framfördes t. ex. på 3 dagar.
Det var en dylik uppbördsman vid namn PINOTL, som först
hörde omtalas Spanjorernas ankomst till Mexikanska viken.
Infödingar, som kommo ilande från kusten, hade en historia att berätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
