Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fernando Cortez och Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 383
tillkännagaf, att för dem, som voro rädde att deltaga i marschen
inåt landet, stode det fritt att, när de så önskade, återvända till
Cuba med det sista återstående skeppet. Cortez hade här anslagit
den rätta strängen; ingen enda af hans manskap ville gälla för att
vara feg. Upp till Mexiko! var nu allas gemensamma lösen.
Från orten Cempoala, hvars kazik ingått förbund med
Spanjorerna, anträddes den 16 aug. 1519 det exempellöst djärfva tåget
till landets inre delar, sedan en besättning på 150 man kvarlämnats
i Vera Cruz. Cortez förde med sig omkring 300 välbeväpnade
fotsoldater, 15 ryttare och 7 små kanoner. Till denna styrka hade
ytterligare 1,800 infödde krigare från Cempoala anslutit sig,
äfvensom 1,000 bärare, som forslade trossen och kanonerna.
Den europeiska truppen var till antalet obetydlig, men den
utmärkte sig desto mer genom sitt inre värde och sin moraliska
sammanhållning. Infanteristernas tjocka, bomullsvadderade vapenrockar
skyddade dem mot
lansstötar, pilskott och stenkast.
Deras skarpa Toledo-klingor,
hvilka med rätta voro an-
sedda som dåtidens utmärk-
taste blanka vapen, förmådde
genomhugga det starkaste
kyller. Deras hakebössor
och kanoner utgjorde icke
blott i och för sig fruktans-
värda vapen, utan dessa
»eldgap» voro dessutom fö- Cortez’ artilleri.
remål för fiendens vidskep-
liga fruktan. Men framför allt vunno Spanjorerna i styrka genom
de förskräckliga vidundren, hästarna, vid hvilkas åsyn män,
kvinnor och barn, gripna af en panisk fruktan, skingrade sig likt en
flock får. En ansedd författare har därför med viss rätt kunnat
säga, att det var kavalleriet, som störtade rikena Mexiko och Peru.
Åtskilliga lustiga anekdoter om den vördnad, som hästarna
ingåfvo infödingarne, föreligga från denna tid. Sålunda erbjödo desse
hästarna vackra mattor med anhållan, att de skulle slå sig ned därpå,
eller försågo dem i all välmening med höns, dufvor, papegojor m. m.,
för att de däraf skulle kunna bereda sig ett godt mål.
Under två dagar tågade man genom den fruktbara, mellan
hafvet och berglandets östra sluttning belägna slätten. Men marschen
blef besvärligare, efter hand som man följde den branta vägen, som
genom kalla och svårtillgängliga bergspass förde upp till randen af
den stora högslätten, hvilken i flera afseenden påminde Spanjorerna
om deras eget hemland i Europa.
Där unnade sig de utmattade trupperna ett par dagars hvila.
Befolkningen visade sig mycket tillmötesgående mot främlingarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
