Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fernando Cortez och Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 H. H. VON SCHWERIN.
Från denna rastplats sände Cortez en beskickning till den
närbelägna fristaten Tlascala med anhållan om att fritt få passera dess .
område, genom hvilket den närmaste vägen till Mexiko förde.
Samtidigt föreslog han Tlascalanerna att med honom ingå ett gemensamt
förbund emot deras dödsfiender, Astekerna.
Som emellertid svaret dröjde från Tlascala, öfverskredo
Spanjorerna i full slagordning dess gräns och stötte snart på en här,
bestående af åtskilliga tusenden infödihgar. Med kolossal öfverdrift
har stundom desses antal uppgifvits till 150,000. Tlascalas ledande
män hade nämligen, ehuru efter åtskilliga betänkligheter, omsider
beslutit sig för att strida mot de anryckande främlingarne, hvilkas
ringa antal föreföll dem kunna öfverväldigas.
Den tlascalanska armén var uppställd på flera afdelningar,
hvilkas krigare skilde sig från hvarandra genom de olika färger,
hvarmed de före stridens början bestrukit sina kroppar och ansikten,
för att göra sitt utseende så anskrämligt som möjligt. Krigarne
buro vadderade bomullsharnesk och voro beväpnade med
bamburörssköldar, öfverdragna med läder och prydda med brokiga fjädrar.
På hufvudet hade de hjälmar af groft läder, så formade och utstyrda
med fjäderbuskar, att de liknade orm- och jaguarhufvuden.
Framför alla de andre utmärkte sig anförarne genom sina strålande,
färgrika prydnader. Infödingarnes vapen utgjordes af långa bågar, pilar
med obsidianspetsar, kopparskodda lansar, kastspjut och väldiga
träsvärd med dubbel egg af små, skarpa obsidianskärfvor.
Den hårdnackade striden varade två dagar. Därunder hade ett
stort antal Tlascalaner stupat, i synnerhet för artilleriets härjande
verkningar. Af Spanjorerna hade några få blifvit sårade och ett
par dödade. Desse senare hade man i all hemlighet begraft, för att
dymedelst hindra fienderna att komma underfund med, att
främlingarne verkligen voro dödliga varelser — någonting som Indianerna
knappast trodde vara fallet.
Orsaken till det ringa manfallet på spansk sida bör äfven sökas
däri, att infödingarne, hellre än att döda sina fiender, sökte taga
dem lefvande till fånga, för att sedan offra dem åt sin blodtörstige
gud. Sålunda visade det sig vid åtskilliga tillfällen, att infödingarne
utan minsta tvekan uppoffrade massor af de sinas lif under
försöken att bemäktiga sig enstaka af fiendens ryttare lefvande.
Cortez, hvilken motståndarnes tapperhet ingifvit en verklig
aktning, skickade för andra gången sändebud till Tlascala för att ånyo
erbjuda fred. Men äfven nu kunde de käcke infödingarne endast
med stor svårighet besluta sig för att på allvar afstå från striden.
De hänvände sig därför till sina präster med förfrågan om,
huruvida främlingarne voro öfvernaturliga väsen eller lefvande
människor af kött cch blod. Det sällsamma svar, som desse vise
medicinmän afgåfvo, löd: Nykomlingarne voro visserligen icke gudar,
utan solens söner, hvilka direkt hämtade sin kraft från denna ly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
