Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fernando Cortez och Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 H. H. VON SCHWERIN.
Cortez skulle hafva råkat, såvida fästningens besättning hade satt sig
till motvärn, samtidigt med att infödingarnes kanoter från bägge sidor
börjat anfalla den på den smala vägen framtågande lilla spanska
truppen. Porten i stenmuren stod emellertid vidöppen, och utan
hinder fortsatte Spanjorerna sin marsch till den närbelägna staden.
Nu åtminstone var det alldeles påtagligt, att Montezuma stod fast
vid sitt beslut att icke neka främlingarne tillträde till Tenochtitlan.
Vid stadens första hus möttes Spanjorerna af ett talrikt, lysande
tåg, bestående af två hundra festsmyckade, men barfota höfdingar,
i hvilkas midt Montezuma själf befann sig. Fursten hvilade på en
af ädla metaller och kostbara stenar utsirad palankin, buren af
landets främste ämbetsmän och försedd med ett tak, sammansatt af
brokiga fågelfjädrar.
När processionen kommit närmare, steg Cortez af hästen. Nu
lämnade äfven Montezuma sin bärstol och började med värdig
hållning långsamt skrida framåt, stödjande sig på två af sina höge
anförvanters skuldror, under det att beställsamme tjänare täckte
marken framför honom med yllemattor. Ingen bland det omgifvande
folket vågade se upp till honom, utan alla sänkte blygt sina blickar
mot jorden.
Montezuma skildras som en man på omkring 40 år. Till
växten var han medelhög och snarare mager än fet, hans hy ljusare än
de fleste andre närvarande höfdingarnes. Hans kloka ögon, något
krökta näsa och det raka, svarta håret, som räckte nedom öronen,
förlänade hans ansikte ett allvarsamt, nästan svårmodigt uttryck.
Största delen af hans kropp var höljd i en guldstickad
bomullsmantel. Hans med juveler prydda halfstöflar voro försedda med gyllene
sulor. På hufvudet bar han en enkel solfjäderformig prydnad af
paradisfågelns gröna, i guld skimrande fjädrar, hvilken räckte nedåt
ryggen på honom.
Den spanske öfverbefälhafvaren närmade sig med raska steg
och gjorde en djup bugning för Astekfursten. På värdigt sätt
besvarade denne hälsningen genom att enligt landets sed sakta sänka
den högra handen ned till marken och därefter föra den till sina
läppar. Men när Cortez, sedan han om Montezumas hals hängt en
kedja af mångfärgade glaskristaller, gjorde en rörelse i afsikt att
omfamna honom, skyndade dennes följeslagare att förhindra detta, af
fruktan för att hans höga person genom denna beröring skulle
förorenas.
Montezuma bad de sina icke vara orolige, hvarpå han med några
få ord önskade främlingarne välkomne och lämnade såsom
gengåfva åt Cortez ett kostbart guldhalsband, hvars länkar bildades af
konstnärligt utförda flodkräftor. Efter utväxlingen af dessa
höflighetsbetygelser återvände Montezuma till sitt palats, under det att
hans broder åt Spanjorerna anvisade det kvarter, som man åt dem
beredt i stadens inre del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
