Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De s. k. mindre upptäckarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 H. H. VON SOHWERIN.
tillerkända territoriet. Det nybygge, som de två halft förolyckade,
numera sammansmälta expeditionernas medlemmar där grundade,
erhöll namnet Santa Maria el Antigua efter en undergörande
Mariabild i Sevilla, för hvilken Balboa hyste stor vördnad.
Men enigheten i den sammanrafsade äfventyrarehopen varade
endast kort. Enciso, som betraktade sig själf som företagets
rättmätige ledare, ville styra och ställa efter sin uppfattning och ordna allt
i öfverensstämmelse med sina lika lärda, som säkerligen i praktiken
outförbara, rättsbegrepp. Det väckte det häftigaste motstånd hos de
‘tygellöse äfventyrarne, hvilka redan i förväg hade svårt nog att tåla
de af den militäriska disciplinen dem pålagda banden, men som det
däremot aldrig kunde falla in att finna sig i tråkiga sociala
anordningar, hvilkas verkliga innebörd de voro alldeles oförmögne att fatta.
I spetsen för det missnöjda partiet ställde sig Balboa, som lät
gripa Enciso och förklarade honom förlustig sin ställning som
kommenderande. Han frigafs dock snart och erhöll tillstånd att
återvända till Spanien.
Från denna tid hyste Balboa mot allt, hvad rättslärde hette, en
lika gränslös som komisk förbittring. Så kunde han t. ex. 15138 i
en till konungen af Spanien ställd skrifvelse framkomma med en
anhållan om, att alla jurister och annat studeradt folk, med
undantag likvisst af medicinare, borde absolut förbjudas att sätta sin fot
på Indiens jord: »de hade alla djäfvulen i sig och gjorde icke annat
än ställde till olyckor med sina tusenfaldiga lagvrängningar och andra
nedrigheter.»
. D
s
Äfven Nicuesa fick ett sorgligt slut. Hans afsikt hade det ju
varit att, sedan han skilt sig från Hojeda, begifva sig till Veragua
för att där grunda ett nybygge. Knappt hade han framkommit till
denna kust, innan en storm skingrade hans flotta och förstörde
största delen af fartygen.
Nu började en förtviflans tid för Spanjorerna, som ledo brist på
Adet allra nödvändigaste. Sumpfebern härjade grymt deras leder.
Hungern, som rasade bland de demoraliserade männen, förmådde dem att
tillgripa alla upptänkliga medel för att stilla sina kval. De förtärde
allt, hvad de kommo öfver, de äckligaste skaldjur, skadliga örter och
beska rötter. Hungersnöden nådde slutligen en sådan höjd, att de
i sin förtviflan sökte mätta sig med halfruttna Indiankroppar, som
påträffats i skogen. Alla de, som deltagit i denna afskyvärda
måltid, afledo emellertid under svåra plågor.
Först, sedan hvarje förhoppning om undsättning måst
uppgitfvas, inskeppade Nicuesa sig åter med de 100 ännu lefvande af sina
följeslagare på det skepp, en liten brigantin, som ännu återstod.
Färden gick längs kusten till Panamanäset. Till råga på olyckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
