Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balboa upptäcker Söderhafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 3827
roflystna Indianstammarna brukade smyga sig på hvarandra.
Bestigningen af den närmaste bergskedjan eller kustcordilleran var
ytterst mödosam. -
Däremot lyckades man undvika strid med den omtalade
hötfdingen. Denne hade vid Spanjorernas ankomst först flytt, men sedan
åter infunnit sig i sin by och där slutit vänskapsförbund med
främlingarne. Mot en betydande mängd guld bade kaziken tillbytt sig
europeiska skjortor och järnyxor, hvilka senare stodo i mycket hög
kurs hos Darien-näsets infödingar.
Härifrån nedskickade Balboa en del af sina sjuke till Careta och
fortsatte själf den 20 september marschen bort till den andra
bergskedjan. Dennas pass höllos emellertid besatta af kaziken
Torecha, som beslutit att med all makt förhindra Spanjorernas vidare
framträngande. Liksom på de gamle Grekernas tid utmanade
Indianerna sina motståndare med allehanda tillrop och smädelser.
Torecha, som, iklädd kunglig mantel, ställt sig i spetsen för de sina,
gaf desse tecken till angrepp. Under uppgifvande af vilda skrän
framstormade deras massor, men Spanjorernas eldvapen voro dem
öfvermäktiga. Ett kulregn bragte de anfallande i oordning. Huru
vore det tänkbart att motstå väsen, som till sitt förfogande hade
blixt och dunder, som dödade ännu snabbare än den vredgade
himlens! Allt motstånd var inom kort uppgifvet. Den hjältemodige
furstens och 600 af hans krigares lik betäckte valplatsen.
Följande dag, den 25 september, satt Balboa till doms öfver
fångarne. Fyrtio manspersoner (och däribland Torechas egen
broder), som påträffades iförde kvinnokläder och därför med skäl kunde
misstänkas för att hängifva sig åt orientaliska laster, blefvo på hans
befallning sönderslitne af blodhundarna. —
Alltsedan 14938 hade Spanjorerna under sina expeditioner i
Väst-Indien ständigt varit åtföljde af stora hopar af dessa
blodtörstiga djur. De ansågos allmänt bevisa ovärderliga tjänster under
den aldrig afstannande krigföringen mot Indianerna. Intet under,
att man i conquistans annaler finner åtskilliga, ytterst noggranna
biografiska notiser rörande dylika fyrbeningar, som framför andra
af sina likar utmärkt sig genom sitt sällsynta hjältemod.
Den ofvan omtalade Berezillo var berömd i hela Väst-Indien.
Från honom härstammade bl. a. den måhända ännu ryktbarare
Leoncico, Balboas trogne följeslagare, som åt sin herre under detta
tåg förtjänade summor, uppgående till flera tusen kronor. Den andel
af bytet, till hvilken denne hund hade rätt, var nämligen större än
den, som tillföll en vanlig spansk bågskytt. —
Balboa påstod sedan, med hvilken rätt är icke bekant, att
verkställandet af nämnda exekution mottagits med stort bifall af den
lägre befolkningen, som hyste afsky för de högre ståndens skamliga
laster, af hvilka den själf (?) var oberörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
