Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perus eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
836 H. H. VON SCHWERIN.
Kursen sattes direkt på San Juan-floden, där Pizarro anträffade
en rikt försedd by, hvilken han utan minsta betänklighet lät sitt
folk plundra. Med det här förvärfvade bytet, hufvudsakligen
bestående af guld och slafvar, återvände Almagro till Panama för att
genom förevisande af dessa varor därifrån locka nytt folk med sig.
För egen del kvarstannade Pizarro för att inhämta närmare
underrättelser om härvarande förhållanden. Ruiz däremot följde kusten
söderut, öfverskred ekvatorn och uppnådde Kap Pasado, 1° sydlig
br. Under denna färd fingo Européerna för första gången sikte
på jätteberget Chimborazos snöhöljda tinnar.
Utefter kusten funnos välbyggda, rika byar. Men någonting
som i allra högsta grad öfverraskade Spanjorerna var, att man helt
oväntadt påträffade en synnerligen egendomlig farkost, bemannad med
indianske köpmän, af hvilka man inhämtade åtskilliga underrättelser
om de i söder belägna guldrika (och vida mera civiliserade)
trakterna, från hvilka desse infödingar nu kommo. Det omtalade
fartyget var en peruviansk s. k. balza, d. v. s. en väldig flotte,
sammanfogad af rör och lätta trästammar samt försedd med två
master, väldiga fyrkantiga segel och en sinnrik styrapparat.
Ruiz återvände nu till den plats, där han lämnat Pizarro. I
dennes läger härskade nöd, elände och modlöshet. Spanjorerna,
som under sina rekognosceringar haft att kämpa mot krigiske
infödingar, höllo nu på att duka under för hunger och andra
vedermödor. Snart därefter infann sig äfven Almagro med de begärda
förstärkningarna, och nu steg åter Spanjorernas mod. Alla förklarade
sig villige att fortsätta den afbrutna färden längre söderut.
Vid ankomsten till Kap Pasado gladdes visserligen Spanjorerna
vid åsynen af det väl odlade landet med sina tättbefolkade byar.
Men härvarande Indianer voro tyvärr ingalunda sinnade att
tillåta främlingarne att landstiga. Det blef ingenting annat öfrigt än
att ännu en gång återvända till Panama.
Man inser för öfrigt lätt, att oerhörda svårigheter voro
förbundna med ett företag som detta, hvars utgångspunkt och
operationsbas voro belägna så långt norr ut som vid Panama-näset.
En blick på kartan visar, att denna kuststräcka från Panama till
Perus norra gräns är betydligt längre än den svenska kusten i hela
dess utsträckning från Ystad till Haparanda.
Men äfven denna gång nekade Pizarro att vända tillbaka, utan
han kvarstannade, trots sitt manskaps numera högljudda knorrande, i
det främmande landet. Till sin lägerplats hade ban utsett den lilla
nära kusten belägna ön Gallo (ungefär 2° n. br.). Här hade han
beslutit att, hvad än månde inträffa, afvakta ankomsten af de
förstärkningar, som han genom Almagro begärt i Panama.
Flera veckor förflöto. De på den lilla »Tupp-ön» kamperande
Spanjorerna utstodo hungerns alla kval, under det att ett
demorealiserande, tropiskt regn oafbrutet strömmade ned. Allas blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
