Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perus eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 387
voro längtansfullt riktade utåt sjön, åt det håll, hvarifrån hjälpen
skulle komma. Till de nödställdes obeskrifliga glädje sågs efter en
väntan, som begripligtvis förekommit dem vara oerhördt lång, ett
hvitt segel närma sig den lilla ön. »Det är Almagro!» jublade alla
med en mun. Men det var icke Almagro, utan ett af »Guvernören
i Panama» utsändt skepp, hvilket fått de strängaste order att
formligen tvinga Pizarro att afbryta sitt vanvettiga företag och oförtöfvadt
föra honom och hans folk tillbaka till Panama.
Stora förändringar hade nämligen under tiden inträffat i
Darienkolonien. Pedrarias hade 1527 nödgats afstå från sitt därvarande
ståthållarskap, och hans efterföljare PEDRO DE LOS RIOS var i hög
grad fientligt stämd mot Pizarros och hans bolagsmäns våghalsiga
expeditioner. Alla Luques och Almagros böner voro fruktlösa. Den
nye guvernören slog döförat till, så snart det kom på tal att
omigen sända Pizarro förstärkningar. Därtill kom, att det peruanska
företaget vid denna tidpunkt af okänd anledning blifvit alltmera
impopulärt bland den stora mängd af spanske lycksökare, som
hopat sig här i provinshufvudstaden. Ställningen var faktiskt
sådan, att det var hart när omöjligt att förmå någon att som
frivillig deltaga i en expedition med det för tillfället beryktade Perú
till mål.
En af de lika vanliga som oberäkneliga omkastningarna i den
allmänna meningen hade nu inträdt. Sangre de Dios! Guds
blod! utropade de öfvermodige slynglarne vid underrättelsen om
den första peruanska expeditionens klena resultat. »Hellre vilja vi
då binda våra vapen och våra adliga sköldar vid svansen på en åsna
än tjäna under en svinaherde!l» Öfvergifven af alla, hånades Pizarro
på det grymmaste sätt.
Rios’ expedition fann vid framkomsten till »Tupp-ön» Pizarros
män i beklagansvärd grad demoraliserade af de lidanden, som
de under sista tiden måst utstå. Nästan alla längtade tillbaka till
Panamas köttgrytor och voro ytterst villige att åtlyda den nye
guvernören, så snart det var frågan om att anträda hemfärden.
Men med blixtrande ögon och af ädel harm glödande kinder
träder den vredgade Pizarro inför sina pliktförgätne män. Allas
blickar följa befälhafvarens rörelser — han blottar sitt långa
svärd, han drager därmed en västöstlig linie i den sandiga marken
och, pekande mot söder, utropar han med stentorsstämma: »
Castilianer/ På denna sida finnen I faror och död, på den andra
dådlöst lugn/ Men denna väg för till Perú och dess skatter, den
andra till Panama och tiggarstafven! Väljen! Jag stannar här.»
Därmed ställde han sig själf på gränsliniens södra sida.
Endast sexton följde honom! Bland desse behjärtade män
befanns till all lycka den trofaste piloten Ruiz, hvars tjänster blefvo
af ovärderlig betydelse för Pizarros företag. Alla de andre hade
beslutit sig för att vända åter.
Doeo stora upptäckternas tidehvarf. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
