Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perus eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 H. H. VON SCHWERIN.
Här var sätet för det redan nämnda Aimarafolket, till hvilket bland
annat Mango Capac hörde.
Såsom särskilda egendomligheter för det peruanska
byggnadssättet kunna anföras frånvaron af nästan alla väggskulpturer samt
fönster- och dörröppningarnas trapezform. Jämte byggnaderna i
Tihuanacu och soltemplet i Cuzco kunna det s. k. citadellet på det
Cuzco behärskande berget Sacsahuaman och det likaledes i
närheten af denna stad belägna spärrfästet Tampu räknas som
Peruanernas förnämsta arkitektoniska mästerverk. Huru långt tillbaka i
tiden man bör förlägga denna halfcivilisations byggnadsmästerverk
ör emellertid omöjligt att, med oss till buds stående dokument,
med någon säkerhet afgöra. En viss tendens har emellertid hittills
varit rådande att tillskrifva dessa fornlämningar en vida högre ålder,
än de bevisligen kunna göra anspråk på.
Nog af! Se här en kort framställning af de sociala
förhållanden, som voro rådande i »Incariket» vid Pizarros ankomst. Vid
grundläggandet af sitt välde här hade Incastammen börjat med att
afskaffa kannibalismen. Vid firandet af den officiella gudstjänsten
användes ytterst sällan, om ens någonsin, människooffer. Landet
hade i sin helhet indelats i provinser med en ytterst invecklad och
talrik uppsättning af öfver- och underordnade ämbets- och
tjänstemän. I motsats till Astekerna hade Incas spridt en betydande mängd
folkrika militärkolonier öfver hela riket för att dymedelst beständigt
hålla äfven de aflägsnaste landsändarna i lydnad och befordra
sammansmältningen mellan det stora väldets olikartade folkelement.
Talrika militärvägar, som sinsemellan förbundo dessa stationer,
utstrålade i alla riktningar från hufvudstaden Cuzco som
medelpunkt. Kommunikationerna utgjorde ett mycket viktigt departement
i Incarikets administration. Den längsta bland dessa vägar var den,
som förde från denna stad norrut till Quito, ett afstånd, motsvarande
det mellan Sevilla och Rom. Dessa af väldiga stenblock uppförda
chausséer, med hvilka t. ex. de. romerska vägarna i Spanien på intet
sätt kunde mäta sig, lämnade ett storartadt exempel på den högt
utvecklade peruanska byggnadskonsten. De förde genom berg och
öfver dalar och vore belagda med stora, släta stenflisor.
Soldatkaserner och soltempel, härbergen för resande och poststationer
voro anlagda på bestämda afstånd från hvarandra utmed dessa
kommunikationslinier.
Mellan dessa senare befordrade snabblöpare muntliga order
eller quipusmeddelanden med en verkligen förvånansvärd hastighet.
Sålunda tog en depesch från Lima till Cuzco, d. v. s. ett afstånd af
400 eng. mil, ej längre tid än 3 dagar. Och Incan i sin långt
uppe i höglandet belägna hufvudstad kunde till sina måltider
förtära fisk, som föregående dag fångats i hafvet.
Den högsta makten i riket var i Inca-stammens eller rättare
kastens besittning. Den högststyrande benämndes vanligen endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
