Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perus eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 H. H. VON SCHWERIN:
tvistadt legitime halfbroder som ett verktyg att styra riket, på
samma sätt som Cortez hade velat göra med Montezuma.
Atahualpa, som emellertid låtit utropa sig till Incarikets härskare, brydde
sig icke om att själf besöka Cuzco, utan nöjde sig med att företaga
en inspektionsresa genom rikets mellersta landskap.
Under denna sin eriksgata hade han just hunnit till staden
Caxramarca, då snabblöpare bragte honom underrättelsen om, att
hvite, skäggige män ankommit från hafvet och nu närmade sig
inlandet. De voro iklädde tindrande rustningar, redo på
häpnadsväckande vidunder och medförde dödsbringande blixtstrålar.
Öfverallt hade folkmassorna mottagit främlingarne med beundran
och bäfvan, alldenstund de trodde sig i dem se guden HUIRA-
CHOCHAS söner, hvilka enligt en gammal legend en gång skulle
anlända till dessa trakter. Vi finna här ett fullkomligt motstycke till
hvad som tilldragit sig i Mexiko, där man ansett Cortez och hans
män vara den med sitt följe återvändande Quetzalcoatl.
Den godtrogne Atahualpa skyndade sig att till främlingarne
sända skänker och välkomsthälsningar. Han trodde sig möjligen i
dem kunna finna värdefulle bundsförvanter i det ännu icke fullt
afslutade inbördeskriget. Framför allt säges han hafva varit till
ytterlighet nyfiken att få göra de egendomlige främlingarnes
närmare bekantskap.
Spanjorerna hade i september 1532 lämnat Tumbez för att på
den kortaste vägen söka uppnå Cuzco, och Atahualpas sändebud
träffade den spanska expeditionen, just som den stod i beredskap
att börja bestigningen af Andernas västra sluttning. Sedan Pizarro
försäkrat furstens sändemän om sina välvilliga afsikter, anträdde
han, utan att röna det minsta motstånd från befolkningens sida, det
besvärliga tåget från strandslätten öfver bergen och anlände den
15 november välbehållen till den oansenliga staden Cazamarca. Dess
midt upptogs af ett stort salutorg, omgifvet af rymliga,
barackliknande byggnader. Strax i närheten var soltemplet beläget.
Stadens mest betydande byggnad var ett stort, rundt fästningstorn, på
utsidan försedt med en spiralformigt uppstigande gångbana — samma
byggnadssätt, som det världsberömda Babelstornets.
På en staden närbelägen sluttning hade Atahualpa och hans
till några tusen man uppgående här slagit läger. (Siffrorna 40—
50,000 man äro alldeles för höga!) Krigarne voro iklädde
bomullsharnesk, deras vapen bestodo af hårda lädersköldar, långa spjut
med bronsspetsar, kopparskodda klubbor och slungor samt
kastsnaror, hvilka de förstodo att använda med stor skicklighet.
I skymningen afsände Pizarro en ståtlig trupp af 35 klirrande
ryttare till Atahualpas läger med vänlig inbjudning från
»Huirachochas söner» till denne att dagen därpå infinna sig på stora torget
i Caxamarca för att där rådslå om åtskilliga angelägenheter.
Sammankomsten präglades å båda sidor af den mest oklanderliga höfviskhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
