Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perus eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 349
Peruanerna hade dock gripits af en vidskeplig rädsla vid
åsynen af de fnysande och betseltuggande hästarna. Särskildt hade
panik nära nog utbrutit bland dem, när en af dessa, hvars ryttare
med afsikt omärkligt gifvit den sporrarna, började vildt stegra sig
och göra åtskilliga krumsprång.
Pizarros lilla hop hade onekligen, genom att sorglöst tränga så
långt in i landet, inlåtit sig på ett synnerligen farligt äfventyr,
hvilket lätt nog .kunnat få en ödesdiger utgång. Också voro
åtskillige af Spanjorerna djupt orolige för det, som komma skulle, då
de denna natt sågo Peruanernas otaliga, flammande lägereldar
betäcka bergens sidor.
Säkerligen hade icke heller Atahualpa någon särdeles lugn natt.
Hans förberedelser till besöket hos främlingarne togo så lång tid,
att desse redan började frukta, att Incan besinnat sig på saken.
Men när denne på eftermiddagen den 16 november, omgifven af sin
lifvakt, infann sig på torget var, märkvärdigt nog kunde det tyckas,
ingen af främlingarne honom till mötes där.
Spanjorerna voro emellertid alla till sista man på sin post.
Pizarro hade nämligen med bakslug beräkning omsorgsfullt dolt sitt
fotfolk i de kringliggande rymliga husen. Fördelade på små
afdelningar höllo ryttarne sig beredda att på kommando ingripa.
Atahualpa själf var utstyrd med all upptänklig prakt. Han
hade lindat det mångfärgade »kungliga snöret» flera hvarf omkring
hufvudet, och i snöret voro vid tinningarna instuckna tvänne rätt
uppstående, svart- och hvitfläckiga fjädrar af den heliga fågeln, hans
höga värdighets förnämsta insignier. Tvänne genom hans öron
trädda pärlband, i hvilkas ända en guldring hängde, räckte ned till
skuldrorna. En af juveler och guld rikt besatt, löst sittande lifrock
sammanhölls kring midjan af en silkessnodd (1). Fursten bars af
sina förnämste män i en gyllene, af fjädrar öfverskuggad bärstol.
Vid Atahualpas intåg i Caxamarca tycktes staden liksom vara
utdöd. Omsider uppenbarade sig en hvit man, dominikanermunken
VALVERDE, på torget och framträdde till fursten med ett kors i den
ena och bibeln i den andra handen. Han började nu rabbla upp
ett långt, salvelsefullt teologiskt-kyrkohistoriskt pekoral, utgående
från Adams skapelse och syndafallet och fortskridande steg för steg
till Petrus’ insättande på den heliga stolen i Rom, till dess han
omsider logiskt och kategoriskt hann till slutklämmen, eller
huruledes påfven ALEXANDER VI af egen maktfullkomlighet hade (förutom
många andra områden) skänkt Incariket till Hans Katolska Majestät
i Spanien. I öfverensstämmelse härmed ålades Atahualpa att, vid
straff att å båle brännas, erkänna påfvens öfverhöghet och betala
Karl V skyldig tribut.
Huru mycket Atahualpa egentligen uppfattade af detta
sammelsurium, som en tolk för honom sökte återgifva, är svårt att
uträkna. Valverde hade vidare räckt Incan en bibel med upplysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
