Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perus eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 U. H. voN SCHWERIN.
domaren VACA DE CASTRO. Men innan denne hunnit framkomma,
hade en ny akt af det blodiga dramat utspelats.
Söndagen den 26 juni 1541 hade Francesco Pizarro, Incarikets
eröfrare, blifvit mördad i sitt palats i Lima. En sammansvärjning
hade bildats af motpartiet, numera nominellt fördt af Almagros
unge son, »pojken Almagro» gemenligen kallad. Nitton till antalet,
trängde de in till Pizarro, som just afslutat sin middagsmåltid, och
lyckades nedhugga honom, sedan likvisst flere bland konspiratörerna
först fallit offer för den gamle kämpens svärd.
FRANCESCO PIZARRO är en typisk representant för det råaste
slaget af spanske eröfrare i Nya Världen. Jämförd med en Cortez
eller en Balboa är våldsmannen Pizarro föga värd vår sympati.
I öfverensstämmelse med i Spanien erhållna order utropade
Castro nu sig själf till ståthållare, och hans härförare tillfogade
Pizarros fiender ett blodigt nederlag vid Chupas, september 1542.
Den unge Almagro halshöggs på stora torget i Cuzco. Af de båda
eröfrarnes familjer återstod nu endast GONZALO PIZARRO.
Denne förtjänar att räknas måhända allra främst bland de
män, som under denna period af den spanska conquistan gifvit så
beundransvärda prof på en nära nog öfvermänsklig energi och
uthållighet. Såsom guvernör i Quito öfverskred han julen 1539 Anderna
med en liten här af 350 Spanjorer. Han nedsteg därpå i det stora
låglandet öster om dessa berg och framträngde till Napos mynning
i Amazonfloden.
ORELLANA, som blifvit skickad i förväg med 50 man och ett litet
fartyg för att proviantera, förmådde emellertid icke arbeta sig tillbaka
mot strömmen. Nu återstod intet annat för Gonzalo än att med sina
hungrande män anträda återtåget till Quito. Efter förfärliga lidanden
uppnåddes denna stad, juni 1542, sedan två tredjedelar af
expeditionsmanskapet omkommit under denna fruktansvärda marsch.
Å sin sida lyckades Orellana utföra ett storverk af annat slag.
Han fortsatte 1541 med sitt lilla fartyg färden utför den väldiga
floden, tvärs igenom hela kontinenten, ända till dess mynning, dit
han efter 7 månader framkom utan att hafva lidit alltför stor
förlust på folk.
Under de sista åren hade Gonzalo lefvat som privatman i sina
stora besittningar söder om Titicaca-sjön. Men då en revolutionär
rörelse alltmera gjorde sig gällande bland Spanjorerna i Peru med
anledning af de lagar, som 1543 utfärdats rörande infödingarnes
skonsammare behandling från de hvites sida, kunde icke Gonzalo
motstå frestelsen att ställa sig i spetsen för detta oppositionsparti.
I januari 1546 ledo regeringens trupper ett afgörande nederlag, och
segraren Gonzalo var nu herre i Peru. Men hans triumf skulle
blifva af kort varaktighet.
Den spanska regeringen hade nämligen samtidigt gifvit den
energiske munken PEDRO DE LA GASCA i uppdrag att bringa ordning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
