Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perus eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 857
de intrasslade peruanska förhållandena. Den duktige mannen, »en
Cortez i prästkläder», som man kallat honom, landsteg i Tumbez i
juni 1547. Till en början hade Gonzalo öfvertaget, men i längden
kunde intet svärd mäta sig med Gascas vältaliga tunga. Gonzalo
sveks af sitt krigsfolk, hvarpå han själf öfverlämnade sig åt Gasca,
som strax lät halshugga honom. Efter en mängd blodiga exekutioner
kunde denne för regeringen i hemlandet rapportera, att fred var
åvägabragt, och 1550 återvände han till Spanien, där han för sitt
välförhållande belönades med en biskopsstol.
Under det 16:de århundradets förra hälft fortgick den
Sydamerikanska kontinentens undersökning långsamt men säkert samtidigt
från flera utgångspunkter. Den, egentliga »conquistans» tid är
därmed förbi, och ett nytt skede, »koloniseringens» period, vidtager i
Amerikas historia.
Spanjorernas alla försök att anlägga nybyggen på den
sydamerikanska kusten mellan Orinoco och Magdalena-floden misslyckades
till en början alldeles. (Jfr. ofvan p. 313.) Emellertid besöktes denna
kust ofta af Spanjorerna, emedan de där infångade Caribslafvarne
för dem utgjorde en välkommen ersättning för de allt fåtaligare
infödingarne på de västindiska öarna. Sin förnämsta slafmarknad hade
Spanjorerna förlagt till den lilla, mellan Venezuelas kust och
Margarita belägna ön Cubagua.
Omsider lyckades det dock 1520 den förut omtalade RODRIGO
DE BASTIDAS att anlägga ett spanskt nybygge i provinsen Santa
Marta, väster om Maracaybo-sjön. Äfven detta nybygge hade dock
sannolikt icke kunnat hålla sig uppe, såvida icke det fått understöd
från Venezuela. Rättigheten att undersöka och kolonisera detta
område hade nämligen af Karl V tillerkänts åt den rika, patriotiska
handelsfamiljen WELSER i Augsburg.
Welsernas tyska agenter företogo betydande forskningsresor i
landets inre delar, hufvudsakligen i afsikt att finna det eftertraktade
Eldorado. Tysken NIKOLAUS FEDERMANN trängde till och med fram
till Bogotas högslätt, där han sammanträffade med den strax förut
från norr uppför Magdalena-floden ankomne QUESADA och den af
Pizarro (i det söder härom belägna Peru) afsände BENALCAZAR, som
framtågat från Quito.
Genom eröfringen af denna högslätt, medelpunkten i de
härvarande kulturellt högt stående Chibcha-stammarnas konfederation,
hade Spanjorerna kommit i besittning af själfva urhemmet för
berättelserna om EL DORADO, d. v. s. den förgyllde (mannen). Det
oaktadt fortfor särskildt under de närmaste därpå följande
årtiondena med oförminskad ifver sökandet efter El Dorado, som snart
förlorade sin ursprungliga betydelse och gjordes liktydigt med
inbegreppet af all jordisk rikedom och glans. Särskildt fasthölls envist
den uppfattningen, att Eldorado och den guldglittrande sjön med sin
gyllne stad vore att finna någonstädes inne i landet mellan Orinocos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
