Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand Magellan och den första världsomseglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 H. H. VON SCHWERIN.
I sin egenskap af flottans öfverbefälhafvare (commodore) var
Magellan i besittning af oinskränkt makt äfven i fråga om sina
underlydandes lif och död.
Den snarstuckne, hetlefrade Faleiro, hvars lynne på sista
tiden artat sig så egendomligt, att man stundom kunnat anse
mannen icke vara vid sina sinnens fulla bruk, hade nämligen i sista
stund beslutit sig för att icke medfölja expeditionen. Han hade
nämligen insett, att han icke kunde göra sin person gällande
gentemot den med framstående chefsegenskaper begåfvade Magellan.
Skeppspersonalen, tillsammans omkring 280 man, var
sammansatt af all världens nationaliteter. Förutom Spanjorer funnos 23
Italienare, 20 Portugiser och 10 Fransmän. Manskapet, som engagerats
för att sköta det talrika artilleriet, utgjordes nästan uteslutande af
Flamländare och Tyskar. Den brokiga raden kompletterades af några
Greker, Malajer och Negrer samt en Engelsman. Möjligheten är
dock ingalunda utesluten att icke äfven sjömän från något af de tre
skandinaviska landen deltagit i denna minnesvärda färd.
Till expeditionen hade dessutom sällat sig åtskillige lärde män,
t. ex. astronomer, historieskrifvare m. fl. Bland desse senare
märktes framför allt den italienske riddaren ANTONIO PIGAFETTA, hvilken
erhållit tillstånd att följa med för att komma i tillfälle att »skåda
oceanens under». Det är från hans utförliga men åtskilligt naiva
dagbok som de flesta af våra underrättelser om den första
världsomseglingen äro hämtade.
Hela kostnaden för expeditionen, däri inberäknadt inköpet af
rikhaltiga bytesvaror och proviant för två år, säges hafva uppgått
till 20,000 dukater.
Tisdagen den 20 september 1519 stack flottan i sjön från San
Lucar vid Guadalquivirs mynning. Ett kort uppehåll gjordes vid
Canariöarna; Kap Verde passerades, och från Sierre Leone-kusten
höll eskadern en sydvästlig kurs.
Magellans affärd hade dock försiggått under synnerligen
ogynnsamma omständigheter. Hans eskader var uppfylld af missnöjde
och förrädare, hvilka endast väntade på tillfälle att afkasta masken
och uppresa sig mot den »portugisiske» öfverbefälhafvaren, hvilken
var Spanjorerna förhatlig. Af de fyra underlydande kaptenerna var
endast Serrăo, en broder till Magellans trofaste vän, fullt tillförlitlig.
Dessutom hade det ryktet framkommit till Magellan, att Konungen af
Portugal förlagt krigsfartyg flerstädes på den väg, som antogs skola
passeras, med befallning att tillintetgöra den förhatliga expeditionen.
Eskadern gynnades ingalunda af väderleksförhåilandena; från
Sierra Leone rådde stiltje, och därpå vidtog i närheten af ekvatorn
en 60 dagars regnperiod. Pigafettas journal innehåller åtskilliga
anmärkningar om allt det märkvärdiga, som de resande redan under
de första dagarna af färden fingo bevittna: Bländande S:t
Elmseldar i masttopparna, stora hajar »med grufliga tänder» och de fot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
