Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand Magellan och den första världsomseglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 H. H. VON SCHWERIN.
allt gynnsammare. De hastigt påkommande stormarna, för hvilka
Spanjorerna under de sista månaderna jämt varit utsatte, hade
efterföljts af regelbundet blåsande vindar, som sakta förde dem fram
öfver ett lugnt haf. Alla de föregående mödorna voro nu glömda,
och med tacksamt sinne gåfvo de sjöfarande namnet Mar Pacifico,
d. v. s. Stilla hafvet, åt den ocean, hvilken gladde dem med ett så
vänligt emottagande. Namnet, säger Pigafetta, var välförtjänt, »ty
under hela denna tid (nära 4 månader) hade vi ingen storm».
Farvattnets fiskrikedom förvånade sjömännen. »En mängd
roffiskar jaga oupphörligt andra fiskar, de s. k. colondrini, hvilka, när
de för hårdt ansättas, hoppa upp ur vattnet och flyga ungefär ett
pilskotts längd (så länge deras vingar äro våta) och sänka sig åter
ned i hafvet. Men deras fiender följa deras skugga och framkomma
samtidigt till den punkt, där de nå hafsytan, gripa dem och
uppsluka dem — ett förhållande, som är underbart och angenämt att
bevittna», säger Pigafetta.
Den ena dagen följde på den andra, men intet land kom i sikte
i den ändlösa, enformiga vattenöken, som på alla sidor omgaf
skeppen. Omsider den 14 januari 1521 signalerades en liten
trädbevuxen ö. Vid närmare undersökning visade sig denna dock vara
obebodd och, som lodet ej nådde bottnen, fortsattes kursen utan
dröjsmål. Ön, hvars läge bestämts till 16° 15/ s. br., erhöll namnet S.
Paul, troligen nuv. Pukapuka.
Efter 11 dagars förnyad segling i N.V.—N.N.V. riktning kom
en annan liten skogbevuxen ö — troligen nuv. Flint — i sikte.
Liksom den föregående var äfven denna obebodd och hade hvarken
vatten eller frukter att erbjuda de resande. Ön kallades Isla de los
Tiburones, d. v. s. hajarnas ö, af den stora mängd af dessa fiskar,
som här funnos. S:t Paulön och Hajön erhöllo äfven af
expeditionen den gemensamma benämningen Desaventurados, »emedan», säger
Pigafetta, »vi där funno hvarken människor, tröst eller hjälp af
något slag.»
Ur Pigafettas journal hämta vi följande detaljer: »Lifsmedlen voro
nu i det allra närmaste slut. Skeppsskorporna voro förvandlade till
ett af maskar och ohyra vimlande stoft; det stinkande dricksvattnet
var nästan onjutbart. Besättningen måste som födoämne använda
läder, som man förut under många dagar uppmjukat i hafsvatten och
sedermera rostat i het aska. Råttor räknades som läckéerbitar, för
hvilka man betalade en half dukat stycket. Ej mindre än 19
personer afledo af skörbjugg. Andra ledo af svåra plågor i armar och
ben. Hade Gud och hans heliga moder icke gifvit oss godt väder
under den långa färden, så hade vi alla svultit ihjäl på det vida
hafvet. En sådan resa», slutar vår italienske sagesman, »kommer
aldrig någon människa att åter företaga.»
Den svårt pröfvade flottan, hvars navigering sköttes med allra
största omsorg (den magnetiska missvisningen förorsakade äfven här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
