Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand Magellan och den första världsomseglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 379
personligen deltaga i denna färd, men hans beslut var orubbligt;
»herden borde stanna kvar hos sin hjord», menade han. Konungen
af Zebu, som erbjöd honom sin hjälp, bad han vara lugn och från
sina kanoter ute på sjön iakttaga, huru det gick till, när Magellan
och Spanjorerna sammandrabbade med sina fiender. Men
generalkaptenen hade påtagligen i hög grad underskattat sina motståndares
styrka, och detta blef hans olycka.
Tidigt på morgonen den 27 företog Magellan landstigningen.
Det var en lördag, en dag, för hvilken Magellan alltid haft stor
förkärlek. Mactan var på alla sidor omgifvet af korallklippor, så att de
tre spanska båtarna icke kunde nå ända fram till stranden, och
Magellan med sina 48 man nödgades vada i land (de öfrige
kvarstannade i båtarna). Generalkaptenen lät ännu en gång uppmana
Silapulapu att underkasta sig och betala tribut, men denne afböjde
stolt denna anhållan, och striden var snart i full gång.
* Infödingarne, som förlitade sig på sin ofantliga öfvermakt,
hälsade de landstigande Européerna med ett regn af pilar och stenar,
mot hvilka dessas bröstpansar endast ofullständigt skyddade dem.
Spanjorerna förmådde dock steg för steg framtränga till en
närbelägen by, hvilken snart stod i ljus låga. Vid åsynen häraf
stegrades infödingarnes raseri ännu ytterligare, och de störtade sig med
en så oemotståndlig våldsamhet mot den lilla skaran, att denna
måste strax öfvergifva all tanke på att afgå med segern.
Magellan, hvars högra ben blifvit genomborradt af en förgiftad
pil, gaf nu befallning till de sina att långsamt och i god ordning
draga sig tillbaka till de nära stranden väntande båtarna. Men
återtåget urartade till vild flykt, och inom kort såg generalkaptenen
endast 6—8 man i sin närhet. Tappert kämpande, drog sig den
lilla kärntruppen långsamt ned till strandbrämet och vidare så långt
ut i hafvet, att vattnet nådde upp till knäna. Handgemänget
fortsattes med samma förbittring ute i sjön. De kämpande voro
emellertid så blandade om hvarandra, att de närliggande båtarna icke
vågade använda sitt artilleri, af fruktan för att träffa sitt eget folk.
Men slutet nalkades.
Infödingarne, som rätt uppfattat Magellan såsom varande
anföraren, vände nu företrädesvis sina vapen emot honom. Två
gånger hade hjälmen blifvit sliten af hufvudet på honom, och han hade
dessutom erhållit ett smärtsamt spjutstyng i den högra armen.
Striden hade redan räckt mer än en timme, då en af
infödingarne lyckades med sitt långa bambuspjut tillfoga Magellan ett svårt
sår i pannan. Vredgad, genomborrade generalkaptenen mannen med
sin lans och lät denna kvarsitta i liket. Nu ville han i stället
använda sitt svärd, men hans högra arm var förlamad af det nyss erhållna
lansstynget och han förmådde endast till hälften draga det ur skidan.
I samlad trupp rusade infödingarne på den numera försvarslöse
mannen. Magellan erhöll ett så väldigt sabelhugg tvärs öfver det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
