Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand Magellan och den första världsomseglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 H. H. VON SCHWERIN.
Ternate. Denne Magellans trogne vän hade dock kort förut aflidit,
ungefär samtidigt med generalkaptenens på Mactan inträffade död.
Men Spanjorerna längtade, som man kan förstå, att lasta sina
skepp med kryddor, sedan de nu en gång lyckats framtränga till
Molukkerna. Sultan Almanzor lofvade att tillhandahålla dem så
stora kvantiteter kryddnejlikor, som de önskade. Kanoter, lastade
med denna vara, började snart sammanströmma till Tidor från de
angränsande öarna. Under anställande af de sedvanliga stora
festligheterna vidtog lastningen af de två skeppen. Dessförinnan hade
man, som tillbörligt var, öfverenskommit om prisen, hvilka dock
satts jämförelsevis rätt högt. Kryddnejlikorna såldes efter »bahar»,
en vikt motsvarande omkring 200 kilo. Betalningsmedlen utgjordes
af rödt eller gult kläde, järnyxor, glasbägare, cinnober och
kvicksilfver, vanligt linne, knifvar, saxar, mössor, brons m. m.
Hade vid Spanjorernas ankomst tillgången på kryddor varit
knapp, så var den vida större, än hvad som behöfdes, då tiden för
flottans afresa nalkades. Priset gick därför ned ofantligt, och
slutligen kunde man här köpa den doftande kryddan för spottpris.
Men bytesvarorna voro nu slut, och matroserna, som önskade skaffa
sig en egen andel i den dyrbara lasten, bortbytte mot kryddor sina
klädesplagg från kappan till skjortan.
Onsdagen den 18 december var allt färdigt för afresan. Sultan
Almanzor var otröstlig, och äfven många af Européerna voro ledsne
öfver att nödgas lämna Molukkerna, där de rönt ett så hjärtligt
emottagande och lyckats göra så goda affärer. Men allt var ännu
icke klart. Vid afresan sprang nämligen Trinidad läck, och trots de
infödde dykarnes alla ansträngningar kunde icke läckan upptäckas.
Flaggskeppets belägenhet var högst allvarsam, och beslut fattades,
att Trinidad skulle lossa lasten och efter en grundlig reparation
expedieras till Panama. Victoria däremot skulle utan dröjsmål
begagna sig af den för tillfället rådande ostmonsunen och återvända
direkt till Spanien, tagande vägen om Afrikas sydspets.
Så skedde, och lördagen den 21 december lyfte det senare
skeppet ankar, efter att expeditionens medlemmar, som nu under
så lång tid delat ljuft och ledt, tagit ett rörande afsked af
hvarandra. De allra fleste af dem skulle aldrig mer återse hvarann.
ESPINOSA och 53 man kvarstannade med Trinidad. Victorias
besättning under EL CANOS befäl uppgiok till 46 man, bland hvilka
den outtröttlige Pigafetta äfven befann sig. Dessutom medföljde 13
infödingar.
Det hemvändande skeppet tog vägen om de Små Sunda-öarna:
Flores, Timor m. fl. Sedan vidtog färden öfver den öppna Indiska
oceanen med kurs ställd en grad söder om Afrikas sydspets. Man
vågade nämligen icke anlöpa någon af de portugisiska hamnarna på
den afrikanska ostkusten. Den bästa provianten tog snart slut, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
