Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand Magellan och den första världsomseglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888 H. H. VON SCHYERIN.
slutligen eröfrades af Holländarne, hvilka de, som bekant, ännu
tillhöra.
Molukkerna hafva på sista tiden nästan helt och hållet förlorat
sin forna betydelse, alldenstund deras produkter, kryddnejlikor,
muskotnötter m. m., numera röna endast ringa efterfrågan på
världsmarknaden.
Resorna till Amerikas nordligaste delar vid tiden
omkring 1500 sakna ingalunda sitt intresse i sammanhang med den
senare här begynnande franska och engelska kolonisationen, men i
den egentliga upptäcktshistorien intaga dessa färder en
jämförelsevis obetydlig plats. Fördenskull anföra vi dessa färder här endast
i största korthet.
Följden af att Spanjorerna och Portugiserna hufvudsakligen
förlade sina upptäcktsresor och eröfringar till det mellan
vändkretsarna belägna området var, att den nordligaste delen af Nya
Världen blef liksom reserverad åt Väst-Europas tvänne andra
sjömakter, England och Frankrike. Den norr om Mexikanska viken
belägna delen af kontinenten blef redan tidigt i följd af sin brist
på ädla metaller af Spanjorerna stämplad som en tierra de ningun
provecho, d. v. s. ett land utan värde. »Till Södern! Till Södern!
Bort till ekvatorns ofantliga rikedomar! De, som söka rikedomar,
böra icke gå till den kalla och frusna Norden», heter det i en
redogörelse från denna tid.
Columbus hade ju (se ofvan s. 151) genom sin broder
Bartolomeo sökt inleda underhandlingar såväl med det engelska som det
franska hofvet — men utan att lyckas. Först sedan amiralen
återkommit från sin lyckligen afslutade första resa, hade man i England
och Frankrike långsamt börjat vakna ur sin domning.
Att direkt göra Spanien dess nya transatlantiska besittningar
stridiga, därpå ville Henrik VII af England icke inlåta sig,
alldenstund hans förhållande till det spanska hofvet vid denna tid var
synnerligen vänskapligt. Men intet hindrade honom däremot att
företaga undersökningar af de under nordligare bredd belägna
områden, hvilka icke faktiskt tagits i besittning af Spanjorerna. Om
påfvens delningsbulla brydde man sig nämligen icke det minsta i
England, huru gode katoliker dess invånare än kunde anses vara.
Vid samma tid voro, som vi sågo (se ofvan s. 139), en mängd
berättelser i svang om i väster belägna öar, sådana som Brazilön,
Antiglia och den af den irländske munken ST. BRANDANUS besökta
paradisiska ön. Säkert är äfven, att man sedan 1480 upprepade
gånger från Bristol utsändt fartyg i den bestämda afsikten att
uppsöka ifrågavarande öar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
