Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Las Casas och indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
894 H. H. VON SCHWERIN.
LAS CASAS OCH INDIANERNA.
Det vore oursäktligt att afsluta en redogörelse, om än aldrig
så kort, öfver den Nya Världens upptäcktshistoria utan att anföra
»Indianernas apostel» LAS CASAS och hans verk.
Den vördnadsfulla beundran, som det tropiska Amerikas
infödingar i början hyste för Européerna, förbyttes snart till det
bittraste hat. Orsaken härtill låg till största delen i de naturliga
egenskaper, som utmärkte de båda folk, som här för första gången
kommo i beröring med hvarandra.
Den under åtta århundraden mot arffienderna Morerna
pågående striden hade förvandlat Spanjorerna till stridslystne kämpar,
föga egnade att känna medlidande med andra folk, i synnerhet om
dessa tillhörde en annan trosbekännelse än deras egen. Bland de
personer, som deltogo i Columbus’ tvänne första resor, funnos
allehanda äfventyrare, ovane vid allt verkligt arbete, och alla, till och
med den lägste, öfvertygade om sin stora andliga och sociala
öfverlägsenhet. Hvarje Spanjor vore från födseln en gentleman! Dylika
individer kunde det aldrig falla in att som sina likar behandla de i
allmänhet harmlösa naturmänniskor, som de påträffade på de
västindiska öarna.
Härtill kommer en annan viktig omständighet: Spanjorerna
själfve kunde icke, om de än hade velat det, utföra något strängt
arbete under den tropiska solens strålar. Hvad var väl naturligare,
än att de använde Indianerna till detta. Men alldenstund desse
icke frivilligt ville finna sig häri, så måste de tvingas därtill.
Optimistiskt skulle man kunnat tänka sig saken så, att Indianerna
förrättat Européernas arbete — mot betalning. Men detta blef icke
fallet, utan ett helt annat system blef snart gällande, hvars slutliga
konsekvens var att förvandla infödingarne till verklige slafvar.
Hvad Columbus beträffar, hyste han i början mildare känslor
för Españolas fredlige invånare och ansåg det vara sin plikt att
skydda dem mot deras arffiender, de människoätande vilde
Cariberna, från hvilka han befriade dem genom att fånga och sälja de
förre som slafvar i Europa. Nominellt åtminstone skulle de döpas
efter ankomsten dit. På detta lättvindiga sätt gjorde man sig
förtjänt om den sanna läran, samtidigt med att en riklig inkomstkälla
för kronan Castilien öppnades.
Efter hand fann Columbus allt mera smak för den lönande
trafiken och afsände slutligen hela skeppslaster slafvar till Spanien.
Numera var det icke så noga, huruvida desse voro Cariber eller
Indianer af andra stammar. Hufvudsaken var, att de kunde
förvandlas till klingande mynt. De spanska Majestäterna, i synnerhet
Isabella, förhöllo sig till en början tveksamt mot Columbus’
uttryckliga förslag att bruka slafhandelnhn som en regelbunden inkomst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
