Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Las Casas och indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE STORA UPPTÄCKTERNAS TIDEHVARF. 397
Vid framkomsten uppväktade han först och främst biskop FON-
SECA, den mäktige chefen för det indiska rådet, men mottogs ytterst
onådigt af denne, som för öfrigt var Ovandos beskyddare. I januari
1516 hade emellertid FERDINAND aflidit i Sevilla, och den faktiske
arfvingen till den spanska tronen var hans 16-årige dotterson KARL,
som för tillfället vistades i Flandern.
Regeringen i Spanien fördes under tiden af den berömde
Kardinal XIMENES. Till honom vände Las Casas sig och var lycklig
nog att vinna den mäktige mannen för sin sak. En komité af 12
Hieronymitermunkar utsågs och skickades till Väst-Indien med
särskildt uppdrag att undersöka infödingarnes ställning. Ximenes
utnämnde Las Casas till Indianernas protektor med befogenhet att
angifva ämbetsmän, som gjorde sig skyldige till öfverträdelse af de
lagar, som utfärdats rörande infödingarnes behandling.
Om dessa lagar verkligen följts, så hade infödingarnes ställning
varit långt ifrån dålig. Men å ena sidan hade spanska regeringen
åter stadfäst den ödesdigra undantagsparagrafen om Caribernas
slafveri, och å andra sidan hade Las Casas ej förmått genomdrifva
återkallandet af förordningen rörande Indianernas tvångsarbete i
grufvorna. På dessa tvänne omständigheter hotade reformen
faktiskt att stranda. Saken var den, att den spanska regeringen
behöfde inkomster; det var därför oundgängligt, att Indianerna höllos
till arbete. Kunde desse icke härda ut därmed, så var det
nödvändigt att skaffa andre arbetare, vare sig hvite eller svarte.
Här komma vi till det allmänt anförda och ända till sista tid
icke bestridda påståendet, att det varit Las Casas, som direkt gifvit
anledning till negerslafhandeln i Amerika. Saken förhåller sig i
verkligheten på följande sätt.
Las Casas var en afgjord motståndare till slafveri under alla
former. Dock är det icke otroligt, att han vid något tillfälle yttrat,
att de starke Negrerna kunde bättre uthärda grufarbete än de
klenare Indianerna. De spanske kolonisterna på Española hade äfven
för honom uttryckt sin önskan att erhålla tillstånd att införa en del
Negrer, hvilka skulle vara ytterst lämplige för plantagearbetet, och
Las Casas hade till en början icke haft någonting att däremot
invända, i synnerhet som han framför allt uppfattade ett dylikt
medgifvande såsom en lindring för Indianerna, hans specielle
skyddslingar.
Hvad särskildt den afrikanska slafimporten till Väst-Indien
beträffar, känna vi därom följande. Redan 1500 hade Negrer, ehuru
i mindre antal, införts hit; de fleste af dem voro dock födde i
Sevilla. Redan under Ovandos regemente användes rätt många
afrikanske slafvar som arbetare i Españolas grufvor. Men den egent-:
liga massimporten vidtog först senare, samtidigt med att odlingen
af sockerrör med stor framgång införts (se ofvan s. 263).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
