Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Kriget i Sinkiang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorade. Det gällde Kinas prestige att icke på samma
sätt förlora den fjärran västern.
Besvikna började muhammedanerna åter att rusta.
Värre än allting annat var den hotande vålnad som
på sin vita häst reste sig över den östra horisonten. I
maj 1933 hade turkarnas talesmän åter begivit sig till
Kansu och anropat Ma Chung-yin, Stora Hästen, om
hjälp. Denne hade genast hörsammat kallelsen och till
Ma Pu-fang överlämnat hela den del av Kansu han
förvaltat. Därpå hade han försatt sin här i
marschordning och själv följt efter i lastbil.
Han var den farligaste och starkaste av alla
Urumtjis fiender. Utan hinder marscherade han till
Kuchengtse och härskade oinskränkt över denna del av
landet.
Regeringen i Urumtji försökte på förhandlingarnas
väg. Ma lät gärna tala med sig. Man erbjöd honom hela
Ostturkistan och Hami, provinsens östra inkörsport.
Under tiden trängde hans trupper, flera tusen man
starka, framåt i riktning mot Urumtji. Då ryckte
regeringstrupperna, särskilt de ryska ut i början av juni
1933 och mötte Ma halvvägs mellan Kuchengtse och
huvudstaden. Ryssarna blevo den gången slagna.
Då japanerna togo Mandschuriet, flydde en kinesisk
här över gränsen in på sovjetryskt område, där den
avväpnades och skickades till Sinkiang; 7,000 man stark
inträngde den på våren 1933 Över Tjugutjak till
Urumtji.
Det var denna armé, eller en del därav, som
Urumtjiregeringen nu i sitt nödläge skickade att hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
