Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hor Stora Hästens stabschef och hos Tigerfursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Turfan medan vi voro där, ehuru han önskade träffa
oss. Men hans tid var så oerhört upptagen och vid
kinesiska nyåret för några få dagar sedan hade han
varit i Turfan.
Utsikterna för vår resa inåt Sinkiang syntes mer än
mörka. Det underliga var att Ma’s representanter i
Turfan icke allenast icke hindrade vår färd till
Karaschahr, utan till och med uppmuntrade den och
tydligen ämnade taga nödiga mått och steg för att
betrygga vår resa.
Hummel kallades till chefen för Ma”s kavalleri,
general Ma Ho-san, som stod i särskilt vänskapsförhållande
till överbefälhavaren. Kavallerigeneralen hade blivit
sårad i benet av en bombskärva och barbariskt
omhuldad av den polske doktorn och en kinesisk läkare.
Nu kom han under sakkunnig vård.
Turfan gjorde ett makabert intryck. Med några få
undantag voro basarbodarna stängda med luckor och
lås. Handeln var förlamad, livets källor voro utsinade.
I basargatorna var rörelsen minimal. Det kändes i
luften att något skulle hända. Turfans stackars
borgare, vilka liksom alla andra muhammedaner velat
bli av med Chin Shu-jen, hade fått ett permanent krig
i stället för den frid de längtat efter.
I vårt kvarter rådgjorde vi om vår ställning.
Naturligtvis var den allvarlig, ehuru Jollbars skojade upp
oss med meloner, äpplen och russin. Vi togo
händelserna som de utvecklade sig — med filosofiskt lugn,
och det var uppfriskande att bevittna våra kinesers,
Chens, Yews och Kungs, orubbliga kallblodighet. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
