Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hålvägar och brinnande byar i rövarland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under vilken vattnet porlar. Vi åka genom en värld av
vilda, tvärbranta klippor med storslagna perspektiv.
Där dalen ständigt ligger i skuggan är isen fastare,
solbelysta ställen äro sköra.
Våra chaufförer spana till fots uppåt dalen. Vägen
blir sämre ju högre vi komma. Vi nalkas gränsen för
det möjliga med bilar. Just här måste vi fram, ty det
finns ingen annan väg till Östturkistan. Här har
Citroëns expedition gått fram under G. M. Haardt.
Det måste lyckas även för oss. Även Pers bil har ju
åkt denna väg.
De ta en skarp krök på vänstra strandens torra grus.
Och så stoppar kolonnen igen. Därpå ett par korta,
skarpa krökar med föga is, men alltmer strömmande
vatten. Pers hjulspår synas tydligt. Gul flygsand
täcker bergens nedre sluttningar. Sällan kunna vi åka
fyra minuter i streck innan nästa svåra ställe hejdar
kolonnens färd.
Liket av en fallen soldat ligger på en plats där
stranden är torr. Av Kona-örtäng eller ”Gamla gästhuset”
äro endast ruiner kvar. Här är en isbro som håller.
Sedan sex minuter och så stopp. På två timmar ha vi
hunnit sex kilometer! En skarp iskant bearbetas med
yxor, en meterhög lodrät terrasskant förvandlas till en
sakta stigande backe. Alla gå till fots utom
chaufförerna.
Isen upphör och efter en mils färd även vattnet.
Dalbottnen är beströdd med grus. Höjden är 550
meter över havet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
