Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hålvägar och brinnande byar i rövarland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luften. Kolonnen lämnar Tagartji och åker snart genom
en liten trevlig skogstrakt av popplar, en högst ovanlig
syn. Vägen är sedan inskuren meterdjupt i lermarken.
Därpå en ny skogstrakt, bland ganska rik vegetation av
tamarisker och tuvor. Dammet yr, träd och buskar äro
gråa och gula, ty popplarnas löv sitta ännu kvar, vilket
antyder att här ingen storm gått fram sedan i höstas.
Ofta passeras sönderslagna kistor och tomma lådor som
kastats av flyktingar.
Byn Tavilga är totalt förhärjad. Där stod en allé av
pyramidpopplar, somliga av dem svarta av eld. Gatan
belamrad med högar av soltegel från störtade hus. Där
utanför slingrar vägen som ett grått band i gul stäpp.
En ensam hund går och söker något. Dammet virvlar
omkring oss. Ej långt från vägen stiga svarta rökmoln
upp. Är det en by som brinner? Nej, en stäppbrand,
farlig för våra bensinfat.
Vegetationen upphör. Marken är vit av salt. Korsa
ett isband som bär oss. Här börjar den salta
sumptrakt som kallas Tjong-köl eller ”Stora sjön”. Hela
marken är kritvit som av nyfallen snö. Märkvärdigt
nog har man gjort sig besvär att gräva diken vid
vägens sidor för att hålla den torr tvärsigenom
saltträsket. En bro som vi undvika — det ser ut som om
Pers bil skurit rakt igenom dess bjälkar. Chaufförerna
ta itu med reparationen, men Kung har upptäckt en
annan bro. På vägen dit finna vi att vi kunna klara
oss över sänkan utan broar och äro snart åter på
skaplig väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
