Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vi hotas till livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Georg med som tolkar och Effe att köra lillbilen. I
denna lågo i en handväska mina dagböcker och
manuskript, kartor och annat och i baksätet min präktiga
Zeisskikare. Vi stego in. De båda soldaterna ställde sig
på fotstegen och dirigerade Effe — ingalunda till
kommendantens yamen, där telefonen fanns, utan till den
gård som var Changs och den övriga eskortens kvarter
och där vi intagit aftonvard föregående kväll.
Vi fördes diagonalt över gården till rummet med det
ensamma stearinljuset och bjödos att sitta vid bordet.
Te, socker och cigarretter framsattes. Redan i porten
stod ett halvt dussin soldater med gevär och pistoler, i
rummet lika många och på gården, som endast genom
fönstret upplystes av ljuset, tjugu eller trettio man, alla
beväpnade.
Nu upprepade Chang sitt krav. Telefonbud hade
anlänt från Ma Chung-yin i Dawancheng och skrivna
order hade också skickats med kurirer till Kara-schahr.
Denna order var kategorisk. Han måste ha en lastbil
denna samma kväll.
I bestämd form och med tonvikt på varje ord
svarade jag:
”Vi stå i centralregeringens tjänst. Jag bär ansvaret
för att regeringens order utföras. Automobilerna äro
icke våra och ingen av dem kan utlånas.”
”De militära affärerna gå före allt annat”, ropade
Chang. ”Intet får hejda dem. I ett krig i Sinkiang
betyder Nanking intet. För övrigt stå också vi under
Nanking och det borde vara både ert och Nankings
intresse att hjälpa oss.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
