Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vi hotas till livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemmet i Norden, de unga, för vilkas liv jag bar
ansvaret, expeditionen, för vilken jag skulle avlagt
räkenskap inför centralregeringen. Inom en halv minut äro
vi skjutna! Jesus i himmelen, det får inte ske, mina tre
kamraters och mitt eget liv äro mera värda än en
lastbil. Blixtsnabbt ropade jag till Georg:
”Vi bli skjutna! Lova dem bilen i kväll!”
Huvudet högre än alla andra översatte Georg i lugn
och lågmäld ton mina ord. Chang utstötte ett
kommandorop. Den psykologiska strömkantringen
inträffade. Spända muskler slappnade, gevären antogo
mera vertikala ställningar. Ett nytt kommandoord:
”För in den gamle mannen, kläm efter de unga”
Soldaten som slagit en första snara kring mina
handlovar, läto repet falla och släppte mina händer. Två
soldater knuffade mig in i rummet och drogo fram en
stol till bordet med stearinljuset där jag tog plats.
Tänkte tända en cigarrett. Cigarrettetuiet saknades. Så
även andra ting jag haft i fickorna. Underligt nog var
uret kvar. De andra förlorade sina.
Nu följde minuter långa som evigheter.
”Komma icke de andra?” frågade jag väktarna som
vakade likt ulvar över mig.
”De komma!” svarade de.
Men de kommo icke. Jag satt i en fruktansvärd
spänning och väntade i varje ögonblick att få höra de tre
salvor som förkunnade mina vänners död.
”Komma de icke snart?”
”De komma!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
