Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vi hotas till livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag invände:
”Ni bör giva oss ett kvitto på att ni lånat bilen och
ni måste ersätta oss den bensin och fotogen ni
förbrukar.”
Chang vägrade att ge oss ett kvitto, vilket innebar
att bilen var förlorad för oss. Jag tillade:
”Det förvånar mig att sedan general Ma givit order
om vårt gästfria mottagande överallt i det av honom
besatta landet, hans underlydande bruka våld mot
hans gäster och vägra att fullgöra en så enkel
förpliktelse som att skriva ett erkännande av ett lån av
materiel tillhörig centralregeringen.”
Han ryckte på axlarna och upprepade att det var
krig och att i krig inga lagar och förpliktelser gälla.
Han hade intet annat att göra än att utföra Ma’s
befallningar.
I samma ögonblick hördes bilsurr på gatan.
Lastbilen stod vid porten. Georg och Bergman stego in, den
senare för att övertyga sig att Yew och jag verkligen
levde.
Vi reste oss. Georg fick tillstånd att återvända till
vår gård och göra sitt personliga bagage i ordning.
Sedan skulle han omedelbart anmäla sig hos Chang.
Denne följde oss ut till lillbilen. Vi stego upp och åkte
hem. Även nu hade vi ett par soldater på fotstegen.
Staden var död, inte ett liv syntes på gatan, inte en
lampa brann, inga hundar skällde.
I vårt kvarter sutto alla uppe i andlös spänning. De
undrade varför vi dröjde så länge. Vid vår återkomst
kunde de inte dölja sin glädje. Yew och jag berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
