Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På spaning efter Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsända telegrammet, skulle ha gömt brevet som ett
kuriosum i sin dokumentsamling är alldeles uteslutet.
Emellertid togo vi farväl av ”fakiren”, som jag i
tankarna välsignade för det lugnande budskap vilket
genom hans försorg skulle komma till de våra i Sverige,
och bilarna rullade bort från Tjadirs lilla öppna
gästgivargård. Det var redan sent och kvällen sände sina
skuggor över jorden. Att allt försvann för våra ögon
betydde föga, vi hade ju redan sett denna väg. Klockan
var över nio då vi nådde Tjärtji efter tolv mils färd.
Byn bar lägernumret 50.
Ända hit hade landet varit absolut lugnt och vi hade
mött blott ett par vägfarande. All trafik var död. Inga
härolder skymtade fram i mörkret, förridare åt en
slagen fältherre stadd på flykt. Nattvakterna hade
ingen anledning att väcka oss. Så länge man var vaken
hörde man hans dämpade sång och tysta steg och hans
gälla slag med en hammare mot en träklapp för att
skrämma tjuvar och visa att han var vaken. Den
gravlika tystnad som eljes rådde verkade olycksbådande.
Ännu hade vi alla bilarna i behåll. Skulle det lyckas
oss att obemärkta och oantastade köra genom det
avfolkade och obevakade Korla? Skulle vi nå den
fridlysta öknen i öster, där tunganernas rövarhorder icke
längre kunde nå oss?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
