Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolonnen överfalls och beskjuts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De höllo gevären klara, men sköto icke. Klockan var
elva minuter över fem. Nu veno kulorna omkring oss.
Innan Yew och Georg, som stodo intill varandra,
hunnit lägga sig ned i skydd kom en kula susande
mellan deras huvuden. Nya skott visslade från båda
sidor. Gång på gång hörde man hur kulor med ett dovt
ljud slog i en pilstam. En kula klippte av en pilkvist
alldeles över mitt huvud. Andra togo sin väg tvärs-
genom bilarna och proviantlårarna. En gick rakt
igenom ett par meloner i en låda. En annan blev efter
anslaget mot något hårt föremål liggande tillplattad på
ett bensinfat. Lyckligtvis genomborrades ingen
bensinbehållare.
I början av beskjutningen var jag rov för en
kvävande oro. Anfalla de oss med eld så är meningen att
tillintetgöra oss. De vänta blott på vår svarseld, sedan
fortsätta de, skyddade av snåren, så länge en av oss
finns kvar. Då utplånas hela expeditionen från jorden
och Ma kan möjligen ha tillräckligt många chaufförer
i sin armé för att ta hand om fem bilar. Jag väntade
blott att få se något huvud sjunka mot ett bröst. Men
alla de våra lågo orörliga i täckning av kanalvallen.
Jag räknade femtio skott, Yew femtiofem. Skyttarna
syntes icke, de lågo dolda i snåren. Blott deras hästar
syntes här och där.
Då vi icke besvarade elden, tunnade den av
småningom och då det sista skottet gick var klockan tjugu
minuter över fem. Beskjutningen hade räckt i nio
minuter, men dessa minuter föreföllo mig långa som
timmar då våra liv faktiskt hängde på ett hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
