Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En natt i spänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Skall ske tura (herre) — i morgon bitti.”
Sedan vi suttit en stund i rummet, går Hummel ut
men återvänder snart och ber mig komma ut och
lyssna.
”Vad är det?”
”Man hör röster alldeles i vår närhet.”
Vi smtygga ned till porrten. Där hördets sträva, hårda
röster i befallande och tvistande ton. Andra röster
hördes längre bort. Hundarna skällde ursinnigt. Man
tyckte sig på skallets lokalisering förstå att ett band
var på väg. Skallet växte i styrka 1 riktning av vår
gård. Ett bösskott hördes på större avstånd och ett
skrik. Vi lyssnade med återhållen andedräkt.
Himlen är klar. Stjärnorna tindra lika lugnt och
vänligt som i Gobiöknen, där inga människor finnas
och där man sover i ostörd ro. Med möda urskiljer
man träden, som avteckna sig likt svarta vålnader
utanför vår mur. Stämningen är krävande, det
hemlighetsfulla mörkret, det varnande hundskallet, och vid
den rykande glöden de nedhukade nattvakterna som
inte våga viska och inte ens röra sitt te. Man har en
känsla att något skall hända — i samma stil som
överfallen den 5 och 11 mars.
Äter gå vi in och skriva. Klockan är ett. Vi ha
vunnit tre kvart på spaningsturen. Hummel tittar ut
ett slag. Några minuter förgå innan han återvänder
och ber mig komma och se efter vad det är för ett
underligt sken som synes utanför porten åt gatan.
Äter smyga vi oss till porten. Genom dess springor se
vi ett ljussken glida förbi tid efter annan, men kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
