Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - General Bektieieff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rövarband besatte farleden ända fram till Kara-schahr.
Man ansåg det vara ett fullständigt underverk att vi
kunnat resa där oantastade och särskilt att vi kommit
med livet genom Kara-schahr.
Till följd av den overksamhet som påtvingades oss
sattes vårt tålamod på hårda prov. Och inte kunde man
säga att våra fångvaktare på något vis förljuvade vår
tillvaro eller voro ett sällskap som genom berättelser
om sina upplevelser förkortade de långsamt skridande
timmarna. De talade överhuvudtaget icke. De svarade
på frågor antingen ja eller nej eller ingenting alls. Jag
förstod ganska snart att det var förbjudet för
fångvaktarna att samtala med oss. Tanken att vi skulle
rymma var ju absurd: utan bilar och chaufförer och
med hela lass av ägodelar uppstaplade under
kolonnernas tak. Det hade varit roligt att veta varför och vart
vi skulle ha gått i ett land som var lika fullt av
banditer och skurkar överallt. Vi voro nog tryggast
innanför vår egen gårds mur och bevakade av de sju
soldaterna av nordarmén.
Men långsamt och enformigt förflöto våra dagar
innanför denna mur. Man hade faktiskt ingen ro till
regelbundet arbete. Det gällde blott att döda tiden på
ett eller annat sätt. Med konstförfarna händer gjorde
doktorn ett brädspel med tärningar av papper och
brickor av papp och över denna låda sutto Yew och
jag lutade många timmar medan de andra spelade
bridge med hemmagjorda kort.
Den enda förströelse vi hade bestod i att lyssna till
mer eller mindre grumliga källors flöden. På kvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
