Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andra fångenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väktare i ”okhranan”, bevakningen. Vid bakporten
står den jourhavande. Jag promenerar på gården. I
norr höras två kanonskott och alldeles utanför vår
mur avfyras ett gevär.
”Vad står på?” frågade jag soldaten.
”Ack, det är alltid små oordningar här och där.”
”Var finns vår lilla bil, har den gått till Kutja med
generalen?”
”Nej, den står på stabens gård.”
Aha, tänkte jag, talet om resan till Kutja var blott
en förevändning för att beröva oss möjligheten att
sända några av de våra på spaning efter Georg. Ty inte
kunde de väl tro att vi ämnade rymma, lämnande
chaufförer, lastbilar och bagage vind för våg!
En stor och tjock tunganbonde boende i Korlas oas
hade en son som var soldat. Denne hade ett otäckt,
infekterat sår i låret och doktorn hade skött honom
några dagar. Nu kom den olycklige fadern tillbaka
med sin son på en bår. De avvisades av väktaren vid
porten. Jag försäkrade att det blott var fråga om att
hjälpa en sårad. Då släpptes de in. Doktorn sade oss
att ynglingens tillstånd var hopplöst och att han efter
ett par dagar skulle dö av blodförgiftning. Ännu ett
par dagar kom tunganen med. sonen på båren. Den
sårades tillstånd förvärrades och en dag kom fadern
ensam och gråtande för att säga att sonen dött.
Jag frågade i högvakten om det var på grund av
order från överbefälet som doktorns patienter
avvisades och man svarade ja. Jag uttalade min
förvåning över att en människovänlig verksamhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
