Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georgs och Effes flykt med Stora Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Han fick inte vara i fred ett ögonblick. Jag sjöng
galna kinesiska visor för honom och han skrattade så
att han kiknade.”
”Vad talade ni om?”
”A, jag berättade anekdoter och äventyr som jag
varit med om och snart började han berätta om sina
fälttåg och farliga situationer i Kansu och Sinkiang.”
”Hurudan var han? Var han högdragen eller
nedlåtande och trevlig?”
”Han var förtjusande. Vi voro som ett par
skolkamrater. När vi skildes försäkrade han att han aldrig
i sitt liv haft så roligt. För mig var det riktigt dystert
att ta farväl av honom.”
”Var du inte rädd att han skulle låta skjuta er för
att undanrödja ett par farliga vittnen till hans
svaghet?”
”Jo, jag trodde nästan hela tiden att detta var vår
sista färd. Men när han var som trevligast och lovade
oss guld och gröna skogar så snart han tagit hela
Sinkiang, då tänkte jag, att en så frikostig och sympatisk
man omöjligen kunde ha för avsikt att tillfoga oss
något ont, allraminst då det var vi som hjälpt honom
att komma undan den förföljande nordarmén. Men
när jag nu tänker på hela äventyret, så nog var det en
Guds oändliga nåd att vi kom undan med livet.”
”Frågade han dig något om vår expedition?”
”Ja, jag fick berätta i detalj om dess organisation,
uppdrag och mål och han ansåg det klokt och
nödvändigt att anlägga bilvägar genom Gobi till Sinkiang och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
