Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georgs och Effes flykt med Stora Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åka och gjorde allehanda iakttagelser angående vägens
beskaffenhet. ”Här är det verkligen nödvändigt att
förbättra vägen”, kunde han säga. Någon gång kunde
han genom fönstret ropa till flyende soldater och fråga
var de senast övernattat eller om de hittat något att
äta. Men det blev inga långa samtal. Han jagade allt
längre mot väster. Kanske hoppades han att han i
Kutja skulle finna så många trogna och så mycket
vapen, att han kunde hålla stånd och bjuda sina
förföljare spetsen, medan hans underbefälhavare samlade
och ordnade nya legioner på vägen till Aksu och
Kaschgar. I den vägen talade han fullkomligt öppet
till Effe, som fick det intrycket att han var alldeles
oberörd av sitt nederlag och övertygad att hans återtåg
från Dsungariet och Turfanbäckenet icke spelade någon
roll så länge han hade Östturkistan kvar. Han sade
till Effe:
”Nordarmén hade aldrig kunnat driva mig från
Urumtji, Dawancheng och Turfan om den inte fått
rysk hjälp. Mot flygmaskiner som kastade ned ett regn
av bomber och mot pansarvagnar och överlägset
artilleri var det inte lätt för mina trupper att hålla stånd.
Men redan i Kutja skall min armé vara på fötter igen.
Och blir övermakten för stor även där, så drar jag mig
till Aksu och Kaschgar och vinner anhängare i hela
Nan-lu, i Jarkend och Khotan ända till Tjarkhlik. Det
kommer att ta sin tid, men jag skall erövra hela
Sinkiang.”
Vid midnatt hade kolonnen hunnit till Jering-kuo,
där den stannat och Stora Hästen kommenderade fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
