Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georgs och Effes flykt med Stora Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brigadens befäl och manskap varken tid eller lust, men
höllo god min ”för att inte Stora Hästen skulle
förlora ansiktet”.
Georg försökte dra ut på festen för att tredje
brigaden skulle tröttna och fortsätta sin marsch.
Slutligen fick han nya stämplar på Ma’s pass och kunde
köra vidare. Alla broar voro brända och de hade ett
förskräckligt besvär att få bilarna över kanalerna mitt
i mörka natten.
Vid midnatt nådde de Jangi-hissar och funno staden
besatt.
Chaufförerna blevo högeligen överraskade och
Georg tappade för första gången huvudet. Han
hoppade av och började skrika på kinesiska:
”Vi höra till Ma Chung-yins armé.”
Till all lycka måtte de inte ha förstått vad han
menade. Och då han i samma ögonblick hörde att de
inbördes talade mongoliska, insåg han att de tillhörde
nordarmén och ropade:
”Vi ha mongoliska pass från Peking. Ma
Chung-yin har tillfångatagit oss, men vi ha rymt!”
Han fördes till en torgutisk officer och visade sitt
mongoliska pass. Därmed voro alla band slitna med
Stora Hästen, som nu försvann från expeditionens
skådebana. Hans nyss stämplade pass var snarare en
fara än en hjälp och doldes väl innan det förstördes.
Officeren gav order att bilarna skulle köra in på en
gård. På vägen dit mötte de Serat, som kom springande
och ropande som om han varit galen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
