Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dansar första dansen med mig, sedan slipper hon minsann
att sitta. Och så skall Sofie få egna hvita handskar,
bukett af lefvande blommor och... vänta lite... jag består
skor också.“
“Käre Kalle, tro nu aldrig att jag är otacksam, men
allt det du talar om är mycket för grant och för förnämt
för mig... Jag har varit på en bal i min lefnad, och der
hade jag så roligt att jag har nog af den.“
“Ja, visst ja, nog mins jag den roligheten —
maskradbaln, som han bjöd på och då Sofie efter hans modell
gjorde sig pappershatt, som hon bekransade med sina
vackraste pappersblommor. Jag ser Sofie för mig, när jag vill,
med herdinnekorgen på armen och hvit kjol med gröna
band och rosor. Sofie fick nog ändå svettas mer än en
natt, innan hon mäktade köpa sig kallikån till den kjolen
— kanske den är pantsatt nu?“
“Pantsatt“ svarade Sofie sakta, icke gifvande akt
på sin kusins harmsna ironi... “nej, der den kjoln nu är,
derifrån lemnas inga panter tillbaka.... Men Kalle är
sjelf blifven alltför fin att söka sin flicka vid
Tyskbagarbergen — sök henne på annat håll!“
“Sofie vill då platt inte ha mig? I slället för att bli
omtyckt för det jag kommit mig opp i verlden, afskyr Sofie
mig — och jag kunde gå och göra en olycka, om det
gagnade till något. Men träffar jag på den bleke
pappersskärarn, så skall jag klappa om honom, det lofvar jag!“
“Vore vi inte kusiner, så skulle jag be Kalle inte
besvära sig med att vidare komma hit! Nu säger jag bara:
tala aldrig mera med mig om sådant, som skall
förblommera giftermål — för så sant jag är en ärlig mans ärliga
dotter, aldrig i tiden gifter jag mig med Kalle, finge jag
också gå på typograf-bal en gång i månaden!“
Den förtviflade och förolämpade friaren sprang upp.
“Farväl då“, utbrast han, “farväl med både kusinskap
och äktenskap! Jag skuddar stoftet af mina stöflar
och kommer aldrig mer igen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
